I Bergshamra där mina föräldrar bor så finns en Ica-affär. En helt vanlig liten Ica-affär på landet med halvdåligt och dyrt sortiment men där alla handlar för att det är närmare än att åka till stan, man vill ha affären kvar så man stödhandlar och man hittar i hyllorna, det känns lite som hemma. Man hejar på personalen och är glad när man kommer just efter grönsaksleveranserna så att frukten är fräsch.
På sommaren invaderas dock denna butik av STOCKHOLMARNA! Då suckar byborna, tittar i samförstånd på varandra och biter ihop. Då kan en vanlig handlingsrunda (som nu tar 45 min istället för 10), se ut ungefär så här:
Först kommer man till brödet. Där möter man systrarna som ska handla åt sina familjer som är hemma i den gemensamma sommarstugan. ”Lite vaniljbullar kanske?” försöker den ena. ”NÄE, jag KLARAR INTE AV vanilj sådär, det köper vi INTE!” säger den andra. ”Nähä. Vad ska vi äta till middag?”fortsätter den ena tillplattad, medan de står mitt i och blockerar den enda vägen vidare.
Man smiter lite snyggt förbi vid ostdisken (det är väldigt trångt i den här affären så man måste vara strategisk när man försöker komma förbi). Där möts man av nästa utmaning; familjen på utflykt. När man är i sin sommarstuga är det ju lite kul att åka till affären, en aktivitet. Så ALLA följer med. Mamma försöker handla, pappa försöker få vara med i besluten, småbarnen vill ha glass och tonårsbarnen tycker att det är piiiinsamt att vara där men ville inte stanna hemma utan går runt i affären, uppsminkade och snygga, och är lite i vägen. Familjen kommunicerar gärna med varandra trots att de är utspridda över hela affären. ”Pappaaaaaa, ta den där goda skinkan nu!!!!!” ”Var är mamma?” ”Älskling, ska vi ha glass eller grädde till pajen?” Ingen konstig konversation om man stod i närheten av varandra. Men det blir lite skumt när hela affären blir inblandad.
Medan pappan desperat försöker hitta rätt skinka i charkdisken kommer jag fram till att vi nog ska ha ost istället. Eller vad som helst utom skinka, och smiter förbi.
Där, strax före grönsakerna står de. Tonårsgänget som har föräldrafritt och ska grilla och sen ha fest. De är så vuxna när de står där och diskuterar vilka tillbehör de ska ha, samtidigt som de ska vara tuffast och imponera på varandra. Någon tjej föreslår en sås, och skrattar lite nervöst. Coola killen, som ändå är den snällaste, svarar att det blir jättebra och tjejen slappnar av och tvekar om hon ska ta en eller två förpackningar. De övriga står och funderar på om de borde tagit en annan tröja och om de andra ser hur ful hon/han är ikväll i fel tröja eller något annat matnyttigt i en mataffär och är som en vägg att försöka komma förbi. Hur skulle de kunna flytta sig, de har ju ingen aning om att de står inne på en mataffär, deras tankar är långt bort.

Idag hade jag tur. Idag var det ingen kändis i affären, det påverkar ju samtliga såklart om Johan Ulvesson diskret försöker handla mjölk, eller någon annan av höjdarna som har sommarhus i byn.

När man passerat mejeriet/frysdisken så närmar sig ljuset. Tror man. Tills man ser att det är en sommarjobbare i kassan som genomsvettig försöker vara snabb. Men då kommer en till familj som strosar runt i godan ro och njuter av semestern. Och en till. Och en till, med BARA tonårsbarn och stressade föräldrar. Några med konversationer som liknar den andra familjens, men med mer inslag av ”Älskling, det finns inga rödbetor, ska vi ha chevre ändå?” eller ”Var har de den färska fisken?” Och så några som försöker ordna en kö (det står en frysbox och en godishylla som hindrar raka köer i det pyttelilla utrymmet vid kassan, alltid ett bekymmer) som högljutt suckar ”HERREGUD, det här är ju HYSTERISKT!!!” Då ler jag lite i samförstånd. Ja, det är hysteriskt. Varenda sommar. När STOCKHOLMARNA kommer. Och tror att de äger affären. Och ska ha alla specialsaker som finns i Stockholm. Det lugnar sig till hösten.

Men idag när jag satte mig i bilen och andades ut efter handlingsturen kom tanken. Känslan var ungefär densamma som att ha klarat ett maraton, tror jag, jag har aldrig gjort det. Stressnivån var hög och tystnaden i bilen kändes som ett svalkande bad. Men HJÄLP! Det är ju sådär vi beter oss när vi är i stugan! Vi åker till affären för att det är kul, hela familjen. Vi strosar runt, är i vägen, ropar till varandra över frysdisken och roas av det dåliga utbudet och suckar över priserna. Och när jag var liten, och vi åkte på fjällsemestrar till Grövelsjön! Jag kan fortfarande bli varm i hjärtat vid tanken på handlingsturerna till Hjördis pyttelilla livs nedanför backen. Det lär ju ha varit som en tornado när hela vår stökiga och högljudda familj gjorde entré. FÖRLÅT! Förlåt alla Grövelsjöbor, Funäsdalsbor och andra berörda! Vi kommer kanske fortsätta att åka och handla hela familjen när vi är i stugan, för det är mysigt och en lagom utflykt när man är ledig och gör ingenting, men jag ska försöka att hålla oss undan om du behöver komma förbi.

Vem vet, kanske, kanske kan jag ha lite mer överseende med Stockholmarna i fortsättningen.