Monthly Archives: november 2016

Kärlek som börjar med bråk

Dagen började med bråk. Barnen har så roligt ihop och leker så intensivt på morgnarna att de inte hör ett ord av vad jag och Per säger. Vilket ju är fantastiskt och härligt men sjukt opraktiskt när man har tider att passa och barnen behöver få i sig frukost och på sig kläder. Och imorse sprack både mitt och Pers tålamod. Så det var med rätt trista steg vi drog iväg till jobben imorse.

Men när vi sen sågs igen var det bortblåst. Tack för att barn är här och nu!

Jag läste saga för Knut ikväll. Och hans crew bestående av elefanten Store, biet Nisse och hunden Hundis. 

Vi fick ta paus för att Store höll sin snabel för Nisses ögon så att han inte såg bilderna i boken, paus för att se till att alla hade täcke och paus för att Nisse tjatade om godis fast det var sovdags.

Sen läste Knut en saga han skrivit själv om en orangutang som tappat en sko och sen hittade en massa skor och inte visste vilken som var rätt så han fick prova allihop. 

Storebror åkte iväg på en fredagsaktivitet han fastnat för, Funny Friday på Pingstkyrkan. Jag parkerade, beredd på att följa med in. Han stoppade mig glatt. ”Åk hem nu mamma, jag klarar mig själv. Hejdå!” När blev han så stor? Han satt sen bredvid mig i soffan och pratade rakt igenom varje låt på Idol tills jag skickade honom i säng. Äntligen nån att titta på Idol ihop med! Undrar hur jag ska få honom att vilja höra låtarna också. ????

Imorse fick jag en applåd av Axel för att jag var så duktig och sov hela natten i min säng. Jag brukar smita när båda har kommit och jag ligger i mitten ihoptryckt som en sardin låst från alla håll med Per och Knut på varsin sida och Axel i fotändan fastklamrad i mina ben. Men inatt låg jag kvar och lyckades somna om, vilket tydligen ger en applåd. Jag vore mer nöjd om jag fick sova själv i min säng. Möjligtvis med min make. Samtidigt som det är skitmysigt med de där gosiga små armarna. Men trångt. Och man blir trött.

Ibland vill jag bara stanna tiden en stund. Älskade ungar. Om jag hade vetat imorse att kvällen skulle bli så mysig så hade jag nog varit lite snällare.

Imorgon blir det pulka innan snön smälter bort.

Tack och godnatt!

Kvällssnurr

Så är huset äntligen sålt. Och en affär där vi kan sova gott. Vi har varit uppriktiga med allt vi kan, vi tror att den här familjen verkligen kommer att trivas här, vi har fått ut vad vi ville, de verkar nöjda och allt känns bra. Vi har ätit lyxhamburgare och firat och skålat och känner oss SÅ lättade och nöjda. 

Men nu ligger jag och försöker sova sådär gott som jag ju skulle. Då bara SPRUTAR det i hjärnan. Kom ihåg dittan och ring dattan och tänk om duttan. Och jag gissar att det bara är början. Nu börjar äventyret på riktigt. Vi måste till exempel hitta någonstans att bo eftersom vårt hus snart inte är vårt längre. Vi har ett alternativ men hade hoppats på ett smidigare. Som inte innebär att vi bor i husvagn den sista månaden, inte kommer att kunna spara några pengar och måste köpa en till bil redan nu. Men det är ett mysigt alternativ. Ett alldeles underbart hus på landet som skulle passa oss perfekt. Det blir bra hur det än blir. Jag känner mig trygg. Men det är mycket att göra. Många att maila och ringa. 

Och ständigt snurrar det i mitt huvud. Varför hade Tove Lo inga byxor när hon var med i Idol i fredags? Och varför blev så många så upprörda för att hon tog på sig själv en sekund när varenda kille i programmet gör det i varenda låt? Och hur kan det komma sig att USA som har en enorm befolkning inte kan hitta en enda vettig presidentkandidat? Och vad kommer att hända i världen efter deras val? Och hur kommer det sig att det inte finns ett enda parti i Sverige som är attraktivt att rösta på? Inte en enda politiker som jag har förtroende för? Och vad hände med Darfur? Ingen pratar längre om Darfur, är allt bra nu eller har vi bara valt ett nytt fokus? Och ska vi göra veranda med tak utanför köksfönstret eller missar vi utsikten då? Kanske är bäst att vänta med det tills vi ser hur det blir. Men blir det nånsin då? Och hur kommer grannarna att ta att huset nu är sålt? Och kan jag gå över till dem med min hosta? Och, och, och, listan är oändlig. 

Nu ska jag distrahera min hjärna med lite Greys Anatomy innan jag gör ett nytt försök. Men först tydligen söva barn. Jag hör små fötter.

Godnatt!