Monthly Archives: januari 2018

Tanten under cover

Vi tog av oss skjortan och blusen. På med en gammal svart t-shirt (typ sovtröja), svarta jeans och det där jätteröda läppstiftet jag aldrig haft tillfälle att använda. Tanten och gubben gör vad vi kan för att passa in. Vi avslöjar oss på att vi tar på oss vantar och mössa innan vi går och reflexen som hänger på jackan.

Vi följer först google maps men inser snart att vi bara kan följa tåget av nitar, läderjackor och gröna tuppkammar. 

Vi kommer fram och första bandet har börjat spela.

Pulsen genom kroppen. Energin flödar från scenen och in i mig. Trummorna ligger som en matta. Gitarristerna och basisten låter som ett instrument, en kropp. Sången tangerar nån urkraft. Bara här och nu. Tankarna som snurrat i huvudet känns långt bort, tar inget fokus alls.

Jag har levt i snart 16 år med en man som älskar det här. Jag har aldrig fattat. Jag har bara tyckt att ljudet är jobbigt, blivit stressad och irriterad av det. Retat mig på att man inte hör texten. (Det gör jag fortfarande.) Bara tyckt att det varit dåligt.

Men så igår. Plötsligt gick det in i mig. Jag fattade. Jag kände. Jag var en del av energin.

Alltså, inte så att jag kommer att kuta på death metal titt som tätt nu. Han får nog fortsätta gå med kompisar som delar passionen. Men nån gång då och då kan jag nog tänka mig att bli manglad, överkörd och fylld av energi igen.

Note to self: sluta inte att ge saker en chans. Man vet aldrig.

#lyckligmake

Gos.

Suddigt men blått.

Ett par listor så här en sömnlös söndagsmorgon.

Fem fördelar att leva med mina barn just nu (utan inbördes ordning)

  1. Att kasta kläder i tvättkorgen är en baketmatch. Underbart.
  2. När man sover skavfötters kommer det mjuka och varma fötter som vill gosa.
  3. Varma kramar
  4. Att ALLT kan bli en lek.
  5. Roliga kommentarer, oväntade vändningar i samtalet och känslan att få svar på tal.

 

Likheter mellan mig och min mamma

  1. Vi ser likadana ut.
  2. Vi säger samma sak samtidigt.
  3. Vi tänker likadant.
  4. Vi vaknar på natten, har ont nånstans eller kan bara inte somna om på en stund.
  5. Vi nynnar hela tiden.

 

Jag ser fram emot/njuter just nu av

  1. Att övervåningen snart är klar
  2. Att vi får trevligt besök i helgen
  3. Att få gå en rolig utbildning på jobbet
  4. Att ljuset återvänder
  5. Att hinna somna om innan barnen vaknar.

 

Året

Jag kan inte med några ord sammanfatta 2017 mer än långt, innehållsrikt, omvälvande och lite overkligt. Vi har flyttat, bytt stad, byggt hus, bytt jobb, bytt förskola och skola, bott i tre tillfälliga bostäder utöver vårt nya hus i tre olika byar. Knut har lärt sig cykla och Axel lärt sig läsa, de har blivit längre, klokare och fått mer muskler att slå varandra med när de blir osams. Vi har fått hjälp att bygga en övervåning och har lärt oss att spackla gipsskivor. Jag har haft en sjuhelvetes lunginflammation och barnen och vi har turats om att vara förkylda hela hösten. Vi har skrattat, myst, inrett, upptäckt och börjat hitta hem. Vi har saknat Eskilstuna och de vänner vi lämnat där. Vi har växt, utvecklats, varit trötta och slitna. Vi har minst sagt haft ett händelserikt år.

Min bästa julklapp 2017 var en fast tjänst på arbetet jag älskar på Ungdomsmottagningen i Åkersberga. TACK tomten, världens bästa chef, politikerna och universum!

Av 2018 önskar jag mig lite LUGN, hälsa och utrymme! Jag vill hinna bjuda över grannarna på middag! Jag vill hinna och orka hälsa på vänner vi saknar! Jag vill hinna och orka bygga nya relationer här! Och motionera!

För att fylla min dröm har två åtgärder vidtagits. Mjölksyrabakterier för hela familjen och ett simkort för mig. I hälsans tecken.

Sömn är också viktigt i hälsans tecken. Så därför avslutar jag här, trots att jag skulle kunna brodera ut mer.

Gott nytt 2018! Jag önskar er alla fred, frid, fniss, färg och fånerier.