Har du otur när du tänker ibland? Det har jag med. Fast kanske ännu mer när jag gör saker. Som nyss till exempel. Vi har ju blivit med katt, måste jag börja med att berätta, om nu någon skulle ha missat det. Vi har tagit emot ett syskonpar på fem år som är världens fegaste utekatter. Alltså, i annonsen beskrevs de som utekatter. Vi höll dem inne enligt konstens alla regler för att de skulle få ställa om sin inre gps och inte gå vilse och hej och hå och tyckte SÅ synd om dem som inte fick gå ut som de var vana, stackarna. Det hade vi inte behövt kan man lugnt säga. De törs inte gå ut! De går ut ibland, bara när det är mörkt. Hankatten är ute som längst ca 4 minuter. Ungefär den tiden det tar för honom att smyga myyyyycket försiktigt runt knuten och börja krafsa på nästa dörr (vi har altandörrar eller ytterdörrar åt alla fyra hållen). När han kommer in är han otroligt kontaktsökande, kelig och liksom vill berätta hur otäckt det var där ute i stora världen. Honkatten kan vara ute läääänge, säkert en timme, och kan nog våga sig på att gå utom synhåll nån gång. I skydd av mörkret. Men hon går å andra sidan bara ut nån gång i veckan. Förtydligande: Jag är ironisk med att hon är ute länge, de katter jag har haft i mitt liv har varit ute stor del av dygnet. Men dock är hon den i särklass modigaste katten i det här huset.

Ja, åter till den där oturen när man gör saker. Jag har varit uppe länge ikväll. Har haft en händelserik dag och behövde vara själv en stund och varva ner lite innan jag gick och la mig. Och jag är skitdålig på att gå och lägga mig, på ren svenska (som Axel skulle ha sagt). Särskilt när Per lagt sig och inte säger åt mig. Så när jag nu äntligen var på väg i säng, ganska mycket senare än jag tänkt, så var katterna igång. Vakna, uttråkade och svansade runt mig. De ville ha mat fast de redan fått både middag och lite extra (för att de tjatade så duktigt). Så jag slängde ut dem. Fast jag vet att jag inte kommer att låta dem vara ute hela natten. För då kommer de väl att vara helt traumatiserade, våra stackars fegisar. Så när jag precis borstat tänderna, kissat och skulle gå upp så öppnar jag dörren, släpper ut den ena som vill gå ut och lyfter ut den andra som är mer tveksam samtidigt som jag tänker ”varför gör jag det här, det är ju en jättedålig idé??”. Jag tänkte alltså rätt men hade sån himla otur när jag gjorde! Så nu sitter jag här och väntar. Det är ju ingen idé att lägga sig för då kommer jag bara att ligga och lyssna tills jag hör krafsandet och behöva gå ner och släppa in dem.

Samma sak för några veckor sen, när jag skulle åka iväg med återvinningen. (Ja, eventuella Eskilstuna-läsare, i Norrtälje får man fortfarande åka iväg med återvinningen till en återvinningscentral. Kommer ni ihåg att det var så för många, många år sen i Eskilstuna med?) I alla fall, då bar jag ut hundra påsar och kärl med återvinning för att slippa gå två gånger och för att vi skjutit upp att åka med det så det var sjukt mycket. Jag ställde ifrån mig ett kärl med glas och metall, alltså en fyrkantig hink typ, i baksätet samtidigt som jag tänkte ”den där kan inte stå där, den kommer ju att ramla så jag måste flytta på den”. Sen satte jag mig i bilen och körde. Och kärlet ramlade. Och ut for glas och metall överallt. Sån himla otur!!

Eller att gå på bibblan innan jag kliver på bussen för en dag i Stockholm. Vem vill konka på biblioteksböcker hela dan? Jag tänkte när jag lånade böckerna ”det här är en jättedålig idé, väskan är ju redan tung”. Sen lånade jag dem och gick till bussen. Till mitt försvar ska här sägas att jag valde lätta pocketar och faktiskt lämnade kvar den tunga tjocka boken som jag först tänkt låna. Bara lite otur här.

Katterna däremot, de har otur redan när de tänker. Som Labolina. Oavsett vilken dörr hon går ut igenom så vill hon gå in igenom den enda dörren vi inte brukar använda och som är längst bort och svårast att höra. Eller Laban, som gick ut tillsammans med Labolina, kom in själv, och nu går runt och letar efter henne här inne. Hon är ju UTE! Jag skulle vilja skriva pucko om båda men jag tror att de nog bara har otur.

Ja, det var några helt betydelselösa händelser i mitt liv som sammanfattar mig rätt bra. Smart men liksom sån himla otur ibland när jag gör saker. Oh! Nu kom första krafset. Laban har hunnit runt knuten. Jaha, bara att vänta in Labolina då. Jag får väl meditera, vattna blommorna, putsa silvret eller kanske sortera smutstvätt och köra igång en tvättmaskin fast jag vet att det är en dålig idé eftersom den piper när den är klar och min man är lättväckt. (Ytterligare en sak jag ofta har otur med. Eller kanske snarare han.) Eller bara sitta och träna mig på att göra samma sak som jag tänker. ”Sitt kvar, sitt kvar, sitt kvar”. Det kan bli en lång natt det här. God natt.

Det finns så många knäppa människor där ute, hörrni. Har ni tänkt på det? Kolla på mig till exempel. Är jättetrött och ser fram emot att krypa ner hos min man och vår minsta gosunge som ligger i min säng och snusar. Vad gör jag då? Sätter mig och fastnar i tetris i 45 minuter. Japp, tetris. Det är ju JÄTTEPUCKAT!!!

Och på bion tidigare ikväll så muttrade han bredvid oss att det var den SÄMSTA skitfilm han NÅNSIN sett! Varför satt han kvar och la sin kväll på det??? Jättedumt! Det är ju frivilligt! (Jag gillade filmen men så är jag ju som sagt ganska puckad.)

Barnen ska vi inte prata om, de får ju vara puckade eftersom de är barn. Men de är ganska knäppa ibland. Som när de retas så mycket att den andra blir så arg att den slår en, och de då blir ledsna för att det gjorde ont att bli slagen?!? De har ju provat flera HUNDRA gånger med samma utfall! Inlärningskurvan står stilla på den fronten. Det är ju enklare att be mig om en kram om det är tröst och uppmärksamhet de vill ha. Puckat.

Eller att vi inte lägger alla våra resurser på att rädda vår planet. Det kommer vi ju att fet-ångra när det är för sent. Vi ba ”ja, men de hade ju rea, jag ville hellre ha alla de där kläderna som jag inte använde sen, det var viktigt för mig” eller ”det var ju så ROLIGT att ha en stor bil så jag struntade i att den drog mycket bränsle” , ”jag tänkte att NÅN ANNAN kunde ta de där obekväma besluten medan jag fortsatte min livsstil” eller vad vi nu har för argument.

Sen kan man ju nämna många exempel, vi gör så mycket knäppa saker varje dag! Röker, tränar inte, slösar pengar, pratar inte med varandra… Men min poäng är redan visad, vi är inte så smarta. Inte egentligen. Vi kan tänka klokt men handlar sällan därefter. Så det är ett mirakel att människosläktet klarar sig så bra.

Småflugorna då. Har ett glas på bänken med vinäger, diskmedel och vatten. Och typ 200 döda flugor. Ändå kommer de, en och en och ba ”det luktar ju så GOTT! Jag klarar det nog!” Och så hoppar de i och drunknar. De är verkligen inte smarta. Och har dålig överlevnadsinstinkt. ÄNDÅ tar de över mitt kök.

Så vad kan vi då dra för slutsats av denna svamliga utläggning?

Det är BRA att våga vara puckad! Puckona når framgång! Kolla på småflugorna, kolla på Trump, kolla på mig – har allt jag kan önska fast jag fortfarande sitter här efter att ha börjat inlägget med att konstatera att jag vill och bör sova.

Så gå ut där och var puckade! Sluta tro att vi måste vara så smarta jämt! Det är tydligen inte det som för oss (eller småflugorna) framåt!

Puss och godnatt!

Nu är vi små. Vädret demonstrerar sin makt. Mot torka, översvämningar och bränder har vi inget botemedel. Det är bara att kämpa så gott det går men mest anpassa oss. Jag hoppas att världens ledare fattar. Det här är bara en försmak av vad som väntar. Gör något NU!!!

Och värmen verkar ha stigit många åt huvudet på flera sätt, på olika srställ i världen. Som Trump. Världens mäktigaste person träffar Putin, en annan av maktgubbarna. Och Trump ba ”jag gör som du säger, du får bestämma och förresten vill jag ha en sån glass som du tar” som om det vore en lek i sandlådan.

• Och så SD sen. Går till val med intentionen att inskränka aborträtten!?! Och så enormt många tänker rösta på dem i september!?! Fattar de inte vad det står för och innebär? Det innebär femtio steg tillbaka i jämställdhet. Det innebär också fler oönskade barn i världen. Det innebär att kvinnor ska begränsas till att vara just det – kvinnor. Inte jämlik, inte jämställd mannen. Med en kropp och sexualitet som ska kontrolleras av andra. Av politiker??? Det innebär en syn på kvinnor som är nedlåtande. Ingen kvinna väljer att avbryta en graviditet för skojs skull. Det är ett stort och ofta svårt beslut som ska fattas av den människa som bär embryot. I. Sin. Kropp. Rätten till sin kropp. Rätten till att bli sedd som en kompetent person som kan fatta beslut för sitt liv. Jag  har abortsamtal med unga kvinnor i mitt jobb. Jag har hittills inte mött någon som tar det lättvindigt. Det påverkar oss. Man kan vara säker på beslutet omedelbart, men det är fortfarande ett beslut som påverkar oss, som väcker starka känslor. Att inskränka på rätten skulle tala om för dessa kvinnor att de väljer fel om de väljer abort, att abort är fel. Vad är nästa steg? Dagenefterpiller? Preventivmedel? Var ligger  riktningen i ideologin?

Och så slutligen, nu har mitt Instagram fyllts av kvinnor som njuter av att få vara fula under semestern. I stugan, på båten, på fjället.. Där gäller andra koder för skönhet. Och vi vilar oss i detta. För det tar energi av oss att vara vårt vackraste jag hela tiden. Kan vi inte göra revolt? Systrar – när vi åker hem från våra gömställen, låt oss fortsätta att vara fula! Vårt sanna, vårt verkligt vackra. Låt oss våga. Och slappna av och njuta.

Så, nu var mitt Almedalstal avklarat, från soffan i Härjedalen. Medan bränder rasar runtom i landet. En eloge till alla som kämpar för att bekämpa bränderna, just nu dygnet runt. Och alla byar som sluter upp. Bakar kakor, fyller vattenflaskor, håller ihop och hjälps åt. Det är fint.

Godnatt!