Några fördelar med att inte sköta sin trädgård: 

1. 3-åringen kan utan problem vara med och rensa ogräs – ingen annan ser heller skillnad på odlade växter och ogräs. 

2. Man känner sig som en superhjälte när man gör ett ryck och ser sig om efter kommittén som delar ut medaljer. 

3. Det känns som om man fått en present när man hittar saker i landet som faktiskt växer. Särskilt de som man glömt att man satt. 

4. Grannarna får känna sig lite duktigare när deras trädgårdar överglänser vår. Dessutom får de ett samtalsämne till skvallret. 

5. Varje blomma som tar sig igenom muren av ogräs känns som en liten kämpe – man blir stolt! 

Så lägg ner rensandet nästa sommar vetja! (Fast du är varmt välkommen att komma och rensa hos mig.)

Vi hade en skitförmiddag där vi alla var osams. Till slut skickade jag familjen på utvisning och somnade. När de kom hem igen hängde vi i trädgården. Det är som medicin för oss. Vi blir alltid på bättre humör ute. Jag älskar trädgården. En vacker dag kommer jag förhoppningsvis ha tid att sköta om den. Men än så länge sköter den om mig. 

Nu sover barnen gott. Maken är på konsert och jag njuter av serier, vin och chokladtårta. Bråken från imorse skaver en aning men känns väldigt långt bort. Det är inte konstigt att vi är trötta och känslosamma. Det är minst sagt mycket på gång för oss nu. Jag byter jobb, Per sover dåligt, Knut slutar med blöja, Axel börjar skolan, båda barnen fyller år, vi renoverar, tvättstugan går snart inte att komma in i pga alla tvätthögar och huset gror igen. Sist men inte minst så såg Per en råtta i trädgården idag. Inte en stor mus, en stor råtta!!! Blä!!!!! Så nej, vi får nog förlåta oss själva för att vi inte orkade vara snälla, hänsynsfulla, inkännande och pedagogiska idag. Huvudet är fullt. Glömde jag maten i skåpet på gamla jobbet? Vart köper man bänkpapper? Ska man ha nattblöja fast den varit torr på morgonen flera dagar i rad? Var är vårt kisskydd till sängen? Vad ska vi köpa i 6-årspresent? Ska/får man bjuda på nåt i skolan när man fyller år? När ska vi lämna in bilen och fixa bakluckan egentligen? Har vi råd? Ja, ni fattar. Det går i 190. Det är därför jag älskar mina serier. De får mig att byta tankar en stund. Vila. 

Ni får ursäkta mig men nu måste jag se om Christina tar jobbet på sjukhuset i Schweiz, om Avery och hustrun blir sams och om Meridith får ihop det med småbarn, heltidsjobb, forskning och äktenskap. Sen ska jag hänga en tvätt, plocka ur en disk och sen sova. 

God natt!