VÅÅÅÅÅÅR!!!! En lycklig familj fick gå ut och njuta av solen efter några dagars isolering med magsjuk Knut. Som vi njöt!!! Vi var ute både för- och eftermiddag. Jag har fått fräknar och vi har provat både trehjuling och radiostyrd bil för första gången på säsongen. 





Radiostyrd bil är en hit. 

De senaste veckorna har något fantastiskt hänt. Killarna leker. Alltså verkligen leker. Med varandra. Skrattar så de kiknar. Knut har blivit så stor att han fattar lekarna. Och de har utbyte båda två. Förut har de mer lekt samtidigt, bredvid varandra, eller båda lekt med oss. Men nu hör vi dem fnittra tillsammans i andra rum. Det är ljuvligt. 

Sen på kvällningen började Axel prata om ont i magen och efter läggdags var det hans tur att bli magsjuk. Nu går både Per och jag och känner efter och nojar. 

Per är förkyld. Alltså förkyld. Ni vet, lite tjock i huvudet och snorig. Ingen feber eller så men MANCOLD. Jag insåg idag när Knut också blivit förkyld, Axel hade ont i magen och jag faktiskt också hade ont i huvudet att hjälp, jag måste njuta nu medan de är små och inte så påverkade av sjukdomarna. Om sisådär 10 år har jag kanske tre killar med mancold samtidigt!!!! Jösses, hur ska jag klara det??? 

Iallafall, trots sjukdomar är jag så himlans glad och nöjd. Det här har varit en av de mysigaste dagarna på flera månader. ❤️ 

Barnen är bortresta i helgen och Per och jag har lite tid för oss själva.

Det blev tv-middag, som det alltid blir när barnen är borta. Det är en sak som vi faktiskt saknar, våra tv-kvällar som vi hade förut. Vi tittar knappt på tv numera och när vi gör det så är det uteslutande barnprogram. Iallafall, det blev finporslin och finglas och tv. Vi såg bara ett avsnitt av serien eftersom den var lite obehaglig. Vi åt egenkokt dillkött med kokt potatis och var nästan lite läskigt entusiastiska över hur gott det var. Jag sa att vi måste koka en gryta med rödvinet eftersom det håller på att bli dåligt i boxen. Man vill ju inte att det ska förfaras. Vi pratade engagerat om morgondagen då vi ska…. *trumvirvel*… rensa i förråden! Sen har Per tänt en brasa medan jag tog hand om disken. En diskussion om vart världen är på väg följde, med inslag som att ”jag måste ju använda internet för att hänga med i vad ungdomarna har för sig nuförtiden” och ”det är synd om människorna”.
Per gick ut på altanen och tog en fredagspipa och jag gör iordning lite fika och ser fram emot ”På spåret”, det är ju final om en liten stund! Tevattnet är på. Vi pratade om att sova i varsitt rum så att vi verkligen får sova ordentligt och får en sovmorgon imorgon, när vi har chansen.

Och nu känner jag att jo, vi kommer nog att klara oss fint som pensionärer. Och imorgon ska jag nog dra med gubben på bio. Så att vi får komma ut lite. Vi får se om vi köper popcorn. Det kan ju fastna i tänderna.

Ja, en helt vanlig torsdag, tråkig och underbar på samma gång. Vi skippar det tråkiga och tar det underbara:

Jag fick kvällsshoppa med Axel. Min underbara, kloka och fina. Han tog det säkra före det osäkra och tog på sig hjälmen till Ica Maxi. ”Mamma, TÄNK OM jag ramlar typ när jag ska kliva ur bilen. Då kanske jag slår i huvudet och slår ihjäl mig. VILL du att jag ska SLÅ IHJÄL mig eller?!”
Argument taget. Klart han behövde hjälm.

En annan underbar sak jag var med om idag var ett hembesök, där en alldeles underbar oresonlig dement dam tog mig med på en resa genom 1900-talet samt gav tips för hur man får äktenskapet att funka och fortfarande vara kär efter 70 år.
När jag skulle gå gav hon mig en kram och viskade förtroligt ”en liten pojke!” och blinkade menande. Jag log tillbaka. Sa inget om att jag bara är tjock, inte gravid. Hon verkade ju glad över det.

Nu ska snart min lille bebis börja skolan. Vi fick placeringsbesked idag. Han är så ivrig att han vill börja igår, jag är livrädd. Jag hoppas att de är snälla mot min prins. Och inte retar honom för att han älskar sina nya rosablommiga stövlar.

Han ligger bredvid mig och försöker somna. Han är lite yr och har svårt att somna ikväll. Han funderar på tornados, hur de egentligen bildas. Så vi fick googla lite. Nu vet jag på ett ungefär. Jag hoppas att tornadon inte snurrar åt samma håll som yrseln, det verkar vara en jättejobbig kombo. Men troligtvis väger de upp varandra för nu börjar andningen bli tung.

Dags för mig att diskastädatvätta. Eller nä, jag tror att jag färgar håret istället och läser deckare. God kväll!

Jag har haft en fantastisk söndag! Spontanbesök av svägerska, svärfar och guddotter, skridskoåkning i solen (mysigt men kort, hann inte ta nån bild tyvärr men min guddotter åkte som värsta isprinsessan och Axel gjorde stora framsteg på vinterns andra åkning).
Sen en härlig eftermiddag där barnen bara var glada, harmoniska och lekte och lekte.
Mysig middag där ingen blev arg, gick från bordet, hällde ut mjölk eller andra missöden. Alla åt dessutom mat, vilket inte brukar ske här.
Sen ytterligare ett spontanbesök av en fin kompis till oss.
Jag avrundade sedan helgen med ett yogapass. Det låter som en kliché.

Du som följt min blogg förstår att det här är något stort! En dag i harmoni! Kanske 3 bråk på hela dagen, det är ingenting. Ljuvligt. Sol, lek, gott fika och djupandning. Återhämtning.

Att vi avslutade kvällen med strömfel som ännu inte löst sig struntar vi i. Det ordnar sig.

</

❤️ Bus.

Om femåringen själv får välja. Chips och majs.

33-åringen ba ”orka streama serier, då får man ju ingen text!” Eller ”jag vet inte hur man gör, jag ringer mamma”.

5-åringen ba ”men mamma, sätt inte på filmen på svenska! Ta på engelska, jag vill lära mig mer om engelska!” Eller ”nej, visa inte, jag vill prova själv!”

2-åringen ba ”jag har ingen aning om vad jag gör eller varför men jag härmar och tränar på ALLT jag hör och ser, det är säkert viktigt att kunna!” (Fast på hans språk ”ja åsså!!” Och ”kan fälf!”)

Jag undrar varför inlärningen tar längre tid i vuxen ålder..

Anledningar till att jag borde tänka lite snabbare och prata lite långsammare eller mer sällan:

1. Kreativ idé: Jag frågade en administratör varför dörren till konferensrummet inte gick att stänga. Hon hade inte märkt det.
Resultat: Dörren, som tydligen inte ska vara öppen alls låstes och vi måste nu passera 4 låsta dörrar för att komma in i det konferensrum vi använder oftast. Dvs ska vingla sig in i genom 4 dörrar med passerkort med kaffe/tekopp, block, penna, kalender, frukt, lösa papper och annat bra att ha i händerna. (Ja, kollegor det var jag. Förlåt.)
Möjligt att stoppa: Nej.

2. Kreativ idé: Jag undrade vad som hänt med en fråga som vi lämnat tidigt i höstas.
Resultat: Vi ägnar mycket tid på en arbetsplatsträff åt att diskutera om vi ska inleda ytterligare ett förändringsarbete förutom de hundrafemtioelva som pågår just nu.
Möjligt att stoppa: Redan hänt.

3. Jag föreslog för chefen att vi skulle få gå en utbildning som kostar lite pengar utan att ha vägt vad som är viktigt.
Resultat: Pengarna går då åt så att andra, viktigare, utbildningar får stå tillbaka.
Möjligt att stoppa: kanske, det beror på om jag vill.

4. Kreativ idé: Jag föreslog för maken att vi skulle fixa lite i huset inför en ev försäljning.
Resultat: Han hade fler idéer än mig, jobbet har minst dubblerats.
Möjligt att stoppa: Tveksamt.

5. Jag bad maken stanna hemma några minuter till så att jag fick gå på toaletten snabbt.
Resultat: Det här blogginlägget och frågor genom dörren om jag lever.
Möjligt att stoppa: Ja. Sluta skriv!

Mitt liv innehåller en aldrig sinande ström av såna här exempel. Barnrummet som bara skulle målas lite som utvecklades till ett dyrt och stort projekt (men fint blev det!), en låda som ska organiseras resulterar i en ommöblering och så vidare och så vidare. Det är ganska kul. Och jobbigt. Och spännande, saker blir sällan som jag (inte) tänkt. Ja, det är inte så lätt varken för min make eller mina kollegor alla gånger. Tack för att ni står ut med mig.

Jag älskar känslan när man har kommit igång med träningen så pass att man längtar dit. Det var längesen jag var där men nu tusan har det hänt! Jag har just kört mitt första medelgympapass på sisådär 12 år. Det återstår att se om mina knän är lika exalterade som jag, värken kommer efteråt om den kommer. Men i övrigt är jag såld.
Jag kan vakna på morgonen med tanken ”yes, jag ska träna ikväll!”. Jag har gått upp 05:25 varannan morgon för att hinna cykla en halvtimme innan barnen vaknar. Jag är lite ledsen de dagar jag inte hinner eller när jag blir förkyld.

Jag brukar reta mig på folk som pratar/skryter så här – av avundsjuka såklart men dock. Och nu är jag där! Och en sån där odräglig nyfrälst också som försöker få dem i omgivningen att också komma igång.
Nu sitter jag och funderar på hur jag ska lägga fram förslaget för Per att han tar alla läggningar och jag tränar 5 dagar/v och dricker vin och tittar på tv övriga? Jag kanske inte ska nämna att jag var så trött efter träningen att jag råkade backa på hans cykel lite i garaget. Bara lite, det syns inget. Men jag SÅG den inte! Den brukar inte stå där! Och jag blev stressad också för jag kom snett i backen ner till garaget och det var halt så jag kunde nästan inte rätta till det utan lyckades preciiiis undvika att krascha in i dörren och pang, där stod cykeln. Tydligen.

Men han köper det nog, kanske. Om jag har bra argument. Vad sägs om
– du kan välja på en sur fru och en glad fru. När jag får träna blir jag glad.
– du kan välja på en sjuk fru och en frisk fru. Vilket föredrar du? Nu? Om 30 år?
– du är så bra på att söva barnen att du hinner cykla på träningscykeln efteråt.
– snälla?

Det jobbiga med argumenten är att de lätt kan användas mot mig. Jaja, bäst att dela på kvällarna. Jag vill ju trots allt ha en frisk och glad make också. Och det är ju mysigt att läsa bok och gosa med barnen också. Det vill jag inte vara utan.

Det där med att avsluta saker. Det är liksom inte min grej. Det är ju roligare att börja på nåt nytt!
Som badrumsrenoveringen vi gjorde för några år sen, renoverade badrummet uppe och byggde en toalett av matkällaren nere. Ett projekt på ett par månader och måååånga slantar. Vi hade oerhörd hjälp av min pappa. När han åkte var det ett hörn som inte torkat på golvet nere så mattan limmades aldrig i hörnet. Något som tar sisådär en kvart att fixa. Fortfarande inte gjort.
Garaget – nej, fönstret blev inte målat till sommaren.
Knuts hand och fot i gips, nope, ingen ram än.
Och så vidare.
Idag har jag lagat mat. För att slippa stressen i veckan har jag lagat massor. Moussaka, laxpudding, korv stroganoff, mjukt bröd och fröknäcke. Och en stek ja. Och nu ska det bara plockas in. Hm. Kan nån annan göra det? Jag tänkte ju börja rensa i en garderob…