Livet på en dag. Vissa dagar är liksom så. Man vaknar kl 06 av att sonen är törstig. Det visar sig att han har 39 graders feber efter 8 dagar i rad med 38 grader. Stoppar i honom medicin och när vi kommer till doktorn är han pigg och glad. Men har värden som visar lunginflammation. Just efter att jag tillfrisknat från lunginflammation. Som inte smittar?!? Ingen av oss har haft det tidigare. Vad är oddsen???

Efter doktorn blev det hamburgare, ett par ärenden och nåt ”jag ska bara springa in snabbt, jag lovar” och ut med en stor kasse. (Det pigga sjuka barnet kvar i bilen, lugn, ingen socanmälan behövs. Iallafall inte på grund av det.)

Eftermiddagen blev ett jonglernummer av att pyssla om, peppa för att klara att ta penicillinet som var så äckligt att han kräktes upp första dosen tillsammans med dagens hela matintag, och snickra. Ja, snickra. Mamma och jag snickrar en julklapp till Knut. Gissa om våra makar gärna vill vara med. ???? Det var hur roligt som helst och vi är supernöjda. Mycket återstår men vi kom en bra bit. Det blir jättebra! Han kommer att bli så glaaad!! Så nu står den gömd på vår snart byggda övervåning och jag har sågspån i håret och ett leende på läpparna. Just ja, vi måste komma ihåg att köpa dörrar, ringa golv-Ove och bestämma oss för tapeter eller målat i rummen. Och ja, jag vet att det är extremt korkat att snickra, såga och slipa innan lunginflammationen läkt ut helt men så ser mitt liv ut.
Och ja, vi fick i alla penicillindoserna med hjälp av godis, hejaramsor, pussar, kramar, belöningar i form av bokläsning fast det var för sent, avledningar, sylt, smoothie och fil. Imorgon går vi påt igen, tre doser. Tips mottages tacksamt.

Ja, appropå Knut, han ja. Han var med morfar. ”Jag hjälpte morfar att bygga ett hus till veden. De fick det ganska mysigt. Morfar byggde mest” förklarade han medan han gjorde akrobatkonster i kökssoffan under middagen. Han är frisk men speedad och strax under febergränsen. En som är trött, en speedad. Ingen av dem orkar riktigt. Som gjort för konflikter. ????

Sen har vi hunnit spela Uno, få i oss lördagsgodis, diska eftersom den sprillans nya diskmaskinen är trasig, göra brasa, tvätta lite, bygga en flexi-tracksbana runt halva vardagsrummet, spela tv-spel (inkl uppmuntrande ”bra mamma, jättebra för att vara första gången!” fast det är tionde gången man kör den där j***a banan), julpyntat lite mer och naturligtvis de vanliga slagsmålen för att nån dreglat ner nån annans tröja eller nån annan inte laddat ens platta medan man var borta. Och 5-års-niärdummamotmignu och jagtänkerinteätaförniärdummaidioter för att man säger att man älskar honom och vill bjuda på hans favoriträtt till middag. Ja, och så mysstunderna med en film på den laddade plattan och varsin hörlur och kind mot axel eller den där fantastiska spontankramen med de där små mjuka, varma armarna.

Sen så läsa boken ”Snipp och snopp” inklusive leta snoppen eller snippan som står på händerna, har solbrillor, kissar eller är snorig bland jäättemånga snoppar och snippor. Jätteroligt. Och sen söva barn. Den ena somnar på 10 sekunder och den andra tar tiiiiid. Gostid. Eller egen varaifred-tid när de somnar med sin far.

Och nu Så mycket bättre tillsammans med ännu mer lördagsgodis. Medan jag skriver ett blogginlägg i reklamerna. Medan nån snarkar därinne. Och julstjärnan lyser i fönstret. Liksom hela livet. Lite av det ena och det andra. En helt vanlig lördag. Här och nu. Full fart i lugn och ro.

Nu ska jag stjäla en kram av min make innan jag somnar. Ikväll är jag både helt påfylld och helt slut. Så enormt tacksam över hur bra jag har det. Och ledsen för min lillplutt som inte får vara frisk. Livet. ❤

dav