Monthly Archives: juni 2017

Kuratorn här

Japp. Nu är jag kurator igen. Jobbet på ungdomsmottagningen i Österåker kommer att bli hur kul som helst. Tacksam. Idag har jag läst, pratat och fått så många nya intryck att jag är alldeles snurrig. Men nöjd och glad. Alltså, jag har sån tur med kollegor! Åter igen har jag hittat en ny jobbfamilj! (Och det säger jag inte bara för att mina nya kollegor kan tänkas läsa det här, hehe.)

Och om två ochetthalvt dygn kommer vårt hus. ???????????????? Än så länge ser det ut så här.

Också slutligen en tacksam känsla för min familj. Min make som tar med den förväntansfulla 7-åringen på sitt livs första hårdrockskonsert. Mina föräldrar som utan större synliga problem låter oss ta över deras hus och tid hela sommaren. Mina syskon som ger oss detta utan missunsamhet. Min kusin som har det finaste av hjärtan och ger av sin kärlek när jag behöver den. Och mina barn, som utan skryt (eller ok då, jo, med skryt) är de finaste. Knut var på loppis med mormor, morfar, morbror och moster i jakt på begagnade bilar. Han brukar få en bil och är då lycklig i dagar för ca 3 kr. Och idag var anledningen lite tröst för att Axel skulle få gå på konsert men inte han. (Hans första reaktion på loppisplanerna var ”jag undrar vad Axel vill ha då”. Han planerade att köpa nåt till Axel fast det ju var honom själv det var synd om. Han är fin han.) Men ingen av dagens loppisar hade någon leksakshörna. Och är man då med mormor så får man en bil på Ica istället. Gärna en monstertruck. Lycka!!! Och när man efteråt får gå på McDonalds med morfar så är det bara Knut som tycker att han inte borde få nån leksak för han har ju redan fått en. Eftersom bilmattan är nånstans i packningen så fick vi göra en egen väg. Han berömde mig hela tiden när jag ritade.”Oj, du är VERKLIGEN bra på det här mamma! Du kan ju rita VAD SOM HELST!” Det är bara att njuta av att de ser en som superhjälte nu, det kommer snart att vara tvärtom. ???? Tänk när han inser sanningen om sin mors ritkonst. Stackars barn. ????

Sådär. Färdig med skrytet. Nu ska jag sova bort huvudvärken som inte fattar hur bra jag har det. Over and out.

Tåget har gått

Jaha. Klockan är 02:01 och jag har inte somnat än. Inte Per heller. Knut somnade äntligen för nån timme sen och snarkar gott bredvid mig. Men våra sömntåg har gått! Var så trött hela dagen, och nu är jag pigg. Typiskt.

Kan passa på att lämna en rapport.

Vi har det bra. Sommar, sol, bad och båtar. Kvällsmacka med egenfiskad nystekt strömming. Typ det godaste som finns.

Idag fick vi datum när vårt hus ska vara klart. 23/8. Om två månader. Som kommer att gå hur snabbt som helst. Spännande och skönt!

Fåglarna kvittrar utanför. Brukar de inte vara tysta den här tiden? Eller är det ljuset som håller dem vakna?

På temat funderingar har jag även

– Varför är mat så mycket godare på natten när vi mår bättre av att äta den på dagen?

– Varför är man bara sugen på skitmat när man är sjuk och borde längta efter vitaminer? Kroppen är ju så smart annars.

Det var det hela. Tror att en eftersläntrande sömnvagn är på väg. Bäst att hoppa på.

Godnatt!

Denna dagen ett liv

Just nu händer det så mycket på en gång att jag blir alldeles fylld och matt på en gång. Att gå sista gången uppför gången till dagis… Eftersom jag hade tre stora blommor i famnen och inte såg och var rätt känslomässig och sjunken i minnen glömde jag den stora stenen på stigen och ramlade pladask. Skrattade och svor högt i min ensamhet på gården. Blommorna klarade sig och jag fick gå in och kramas och gråta lite. Så har det fortsatt. Avslutningar och avsked till höger och vänster som avbryts av telefonsamtal från grävare som håller på med grunden till vårt hus. Framtid och dåtid i en mix och vi glömmer nutiden såsom att barnen behöver kläder till kalasen eller att vi behöver äta ibland.

10 år har vi bott här. I staden som sträcker armarna mot skyn, som Kent sjunger. Våra kanske mest omvälvande 10 år. Vi har gift oss, fått våra barn. Träffat fantastiska vänner, köpt och sålt vårt första hus. Fått våra första syskonbarn, gått igenom kriser, glädje, sorg. Arbetat och lärt oss. Utvecklats. Fått våra (nåja, Pers) första gråa hår, och våra första skrattrynkor. Livet.

Som vanligt sköljer en våg av tacksamhet över mig. Tack för att jag har haft det så bra!

Nu går resan vidare. Mot trygghet och äventyr i samma steg. Vi har ingen aning om vad vi gett oss in på, men är fast förvissade om att det kommer att bli bra.

Tack Eskilstuna! På återseende! (Så lätt blir ni inte av med oss!)

Saker som hänt sista veckan som jag knappt hunnit ta in:

– Utsikten från toaletten i stugan vi hyrt sista månaden – a.k.a. skogen. Fantastisk.

– Vi firade fem år som gifta igår.

– Urdraget batteri med tillhörande räddningsinsats på Ica Ekängens parkering igår.

– Hur många fina människor vi lämnar – aj i hjärtat!

– Att vårt hus kommer att stå på vår tomt om mindre än tre veckor.

– Att barnen faktiskt lämnar den enda hemstad de haft.

– Att barnen bjöd på kalas på studenthelgen och med kort varsel och 14 av 15 bjudna barns föräldrar får ihop det och dyker upp! Vilka kompisar!

– Osv osv osv. Det maler i huvudet. Vill ni mig något de närmaste dagarna så hittar ni mig i ett mörkt rum utan intryck. ????

”Vi kommer ju att få mobiler NÅN GÅNG och då kan vi ju ringa till varandra!”

Tack. Tack. Tack. Over and out.