Kalops. Kan man misslyckas med kalops? Liksom ner med kött, lagerblad och lite annat, koka länge och tadaaaa! Men nu är det den tredje kalopsen (den här gången lyxig i lergryta, med öl i, olika sorters lök och krusiduller) som blir skittråkig. Jag gillar ju kalops. Riktig kalops. Inte suddgummin med blött till och några sönderkokta lökar och en och annan morot. Ja, så kan man nog sammanfatta min matkonst. Det är inte riktigt min grej. Siktar mot stjärnorna, når inte ens grantopparna. Jag är bra på bakning. Vilket jag slutat med sedan jag slutade med mjöl. Puckat kan man tycka.

I övrigt har jag fått godkänt av akupunktören (efter att ha nypt mig i fläsket) med orden ”du har ju inte gått upp så mycket på semestern, många går upp jäääättemycket”. (Hehe, mina pluskilon verkar jämnt utspridda.) Ibland, men bara ibland, känner jag mig som en gödgris hos min akupunktör. Men i övrigt är hon grym.

Jobb imorgon då. Huvudvärk idag. Det får gå. Dagis. Axel tyckte att vi skulle skicka ett sms och skriva att han var sjuk. Sen ville han vara ensam hemma hela dagen. Om han blev hungrig skulle han antingen vänta tills vi kom hem eller äta kalla morötter. Hjärtat. Han fick min uteblivna söndagsångest. Jag har iofs haft mer av den varan idag efter gårdagens kaxiga inlägg.

Få barnen i säng tidigt och lägga sig själv tidigt enligt planen, moahahaha, eller hur!? Finns det folk som lyckas med sånt? Nu är det dags iallafall. Imorgon ska jag ha den här inre bilden.