Att hänga med en femåring en fredagkväll kan innebära att man får leta efter hans skor i 20 min på Intersport eftersom han gömt dem men glömt var. Eller att han plötsligt måste sträcka ut tårna när han ska sova. Det gör man tydligen lättast med huvudet på golvet, kroppen i sängen och fötterna på kudden. Eller att man måste äta en nachotallrik kl 21:30 när man inte kan sova. Eller att man måste hoppa upp ur sängen och göra ett glädjeskutt när vi pratar om att vi får besök imorgon. Eller att man måste planera sin morgongymnastik i detalj. Eller att de tre minuter innan maten är klar innebär en möjlighet till hopp på studsmattan, rollek med brorsan och eventuellt en cykeltur.

Det går inte att säga att han har fel. Livet är liksom mycket mer i hans ögon eller i hans sällskap. Kanske lite krångligare ibland. Jag önskar att mitt tålamod räckte hela vägen.

❤

Såklart.