Världen är så stor så stor, Lasse, Lasse liten. Större än du nånsin tror… sjöng mamma för oss när vi var små. Och jag vet inte. Ibland känns den liten så liten. Som att det är självklart att de två jag känner som besökt Paris i höst gjorde det samma helg och naturligtvis hamnade bredvid varandra på flyget hem. Eller att jag känner två familjer som lägger ut bilder från safari i Sydafrika på samma dag. Pytteliten plaskdamm liksom. Men sen å andra sidan… Det är så sjukt mycket nyheter! Det händer inte mer i världen nu än förr, men vi har aldrig fått det serverat så mycket som nu. Vilket gör oss mer otrygga, men det är en annan diskussion.

Jag läser inte nyheter. Tittar inte på nyheter. Lyssnar på radionyheter nån gång ibland. Och märkligt nog får jag reda på om det händer nåt viktigt ändå. Och resten verkar jag klara mig fint utan även om jag har lite sämre allmänbildning. Men jag tycker att det är ett så kraftfullt flöde av nyheter och politik att jag liksom måste hålla i mig för att inte spolas bort. För i vår tid räcker det inte med nyheter utan för varje nyhet ska en oändlig rad med åsiktsmaskiner tycka till om nyheten och vinkla den åt sitt håll. De sociala medierna är numera mer politiska arenor än just sociala mötesplatser. Det tycker yär synd. Alltså politik är viktigt. Att ta ställning. Att ta ansvar. Att vilja förändra. Men när det är mer dominerande än att leva livet saknar jag meningen med alltihop.

Jag orkar inte riktigt med det där. Jag vill bry mig om mina vänner och bekanta och följa deras liv. Jag vill dela livet med dem som står mig nära. Jag vill göra världen till en bättre plats, det vill jag verkligen. Men jag tror inte på att jag ska bära hela världen på mina axlar, vilket ibland kan bli känslan när man först läser en nyhet och sen matas med tio perspektiv på hur man borde tycka, tänka eller agera utifrån nyheten.

Ibland längtar jag efter den där by-grejen. Att ma.n möts vid brunnen och där byter man nyheter. Att man har en begränsad skara att hålla koll på.

Ikväll rensade jag mitt flöde från åsiktsmaskiner, proffstyckare eller vad man nu vill kalla dem. Och gör min värld lite, lite mindre igen. Eller större?

Det tål att tänkas på! Godnatt!

Att vara stark, vad är det egentligen? Vi pratar om människor som starka eller inte, särskilt tjejer. En stark tjej är en komplimang. För att hon är nästan som en kille? Eller varför då? Och vad är de andra tjejerna då, som vi inte kallar starka? Svaga? Eller ”bara” ”vanliga” tjejer?

Jag har ofta fått höra att jag är stark. Vilket jag inte alltid förstår.

Vissa dagar känner jag mig som Pippi Långstrump, skicka på mig Prussiluskan, Kling och Klang bara så leker jag med dem!

Andra dagar är jag skör. Då krävs mer viljestyrka och aktivt fokus för att orka de vanligaste saker, som att hänga en tvätt eller ringa ett samtal. En liten fis bara, utan mycket till styrsel. Hudlös. Spontant känner jag mig starkare på Pippi-dagen men det är ju först på den sköra dagen som styrkan behövs.

Idag har jag varit både och. Pippi delar av dagen och den där fisen andra delar. Men jag har samlat mig, fokuserat och laddat om. För att sen låta fisen få sin plats, under en filt i soffan. Filten som den där extra huden jag saknar just då.

Idag är jag så medveten, något jag kan känna mig extremt tacksam över. Jag vet vad jag behöver i de olika lägena och kan oftast se till att jag får det. Eller vänta på att få det senare.

Idag fick jag det jag behövde av min grymma make, av mitt jobb och mina fantastiska kollegor och av de där fyra små varma armarna som hållit sig vakna tills jag kom hem. Och av att få grina till Greys Anatomy utan att skämmas. Och nu är Pippi tillbaka. Kasta hit några Prussiluskor så ska jag visa var skåpet ska stå. ????????????????

Men stark? Ja, ibland. Och svag ibland. Skör ibland. Lekfull ibland. Fokuserad ibland. Rolig, trött, ambitiös, slarvig och så vidare och så vidare. Som alla människor. Nu mest trött. God natt!