”Kommer ni ihåg den där gången som typ alla blev sjuka samtidigt?” säger jag. ”Ja, utom min make förstås, hans immunsystem biter ju inget på. Det var tur att några klarade sig, så att vi ändå kunde ha sjukhus, affärer och sånt öppna. Den där våren när barnens fritidsaktiviteter ställdes in, alla möten plötsligt blev online och typ alla var hemma i karantän. Utom den där puckade familjen från Stockholm som åkte till Härjedalen, åkte skidor och satte barnen i skidskola – ja, det kan kännas isolerat i Härjedalen jämfört med Stockholm men det är inte karantän att handla på Sverige trängsta ica. Puckon.”

”Var det då folk bunkrade så mycket toapapper?” skrattar nån. ”Det tog ju flera år innan de använt allt det där pappret!”
”Ja, det var typ innan vi började leva på riktigt” säger en annan. ”Medan vi fortfarande konsumerade mer än vi producerade.”
”Tänk att det var den där gången,” säger jag ”som vi liksom kom på att vi kunde anpassa vårt sätt att leva.”
”Nej, det var tidigare,” säger nån, ”tänk på hur det blev coolt att baka eget bröd, brygga egen öl och handarbeta.”
”Ja, precis! Och när kids över hela världen skolstrejkade! Kommer ni ihåg hur Greta tog världen med storm?” flikar en ny in entusiastiskt.
”Jag fattade direkt att hon skulle jobba inom FN-toppen” försöker den förra.

”Jo,” säger jag ” idén fanns där och motivationen hade börjat gro men det var den där gången som liksom ALLA ändrade sitt beteende. När vi cirklade runt varandra i affärerna för att inte röra vid varandra, väntade på vår tur istället för att tränga oss, stannade hemma och ställde om saker som vi inte trodde gick att ställa om. Ekorrhjulet stannade upp för alla och vi fick alla en chans att börja om. Bara flygindustrin, vilken volymminskning på så kort tid! Alla småföretagare tyckte jag var värst att tänka på. Sorgligt att så många blev utan arbete, det måste ha varit tufft innan de fick nya jobb. Det slog hårt mot ekonomin då. Kultursektorn höll på att knäckas. Och alla runt den! Till varje föreställning behövs så många både bakom, bredvid och framför scenen. Men det ordnade sig ju sen. Vi kunde ju gå tillbaka till kulturen när det lugnat sig. Och som vi behövde den då!

Men allt annat som vi trott att vi behövde och som vi inte ens kom ihåg att sakna! Vi som trott att det var för jobbigt att åka buss istället för bil var plötsligt glada att få åka nånstans över huvud taget och tog gärna bussen. Det var som att vi insåg att vi måste börja leva tillsammans med naturen istället. Alla bränder, översvämningar och konstiga årstider bidrog väl också till vår motivation. Men jag tror det var Corona fick oss att fatta att vi faktiskt KAN göra nåt, att vi klarar att ändra beteende och att det kan ge effekt. Gav oss självförtroende eller nåt. Det var då det vände på riktigt.”

”Haha, folk hade väl inget annat för sig när de var hemma – när de kollat alla serier och sånt – så de började odla fröer och gräva trädgårdsland. Vilken skillnad det var i trädgårdarna den sommaren! Många fler åt mat de odlat själva!”
”Ja, det var mäktigt.”

Så fortsätter samtalet vi har. Om 30 år. Eller? Är ni med?