Jaha, så är den sista dagen av 2016 här. Jag sitter här och bloggar i mitt hus med öppen planlösning och dricker min morgonsmoothie som jag mixat vid köksön och njuter av att något SÅ NYTTIGT (med linfröolja, proteinpulver, linfrön, havregryn, havremjölk och frukt) också råkar vara gott. Strax intill sitter fyraåringen och streamar barnprogram från Viaplay från sin egen surfplatta till tv:n. (Eftersom vi mest streamar så har vi inget tv-abonnemang. Naturligtvis inget fast telefonabonnemang heller.) Han gruffar lite eftersom mixern låter och stör honom. Huset stinker av bacon som maken stekte för en stund sen. Öppen planlösning ja.
Vi håller på och ska bygga vårt eget hus. För det är ju lika billigt som att köpa ett gammalt märkligt nog. Och då vill man ju hellre ha nytt och få välja AAAAALLT själv. Fast husen ser likadana ut i slutändan ändå. Men det är ju VI som valt knopparna på skåpluckorna.
Jag förbereder kvällens nyårsfirande med vänner. Eftersom vi 2016 ÄNTLIGEN börjat tänka på djuren och miljön på nyårsafton så har jag köpt thailändska lyktor att skicka iväg istället för raketer som var obligatoriskt under min uppväxt. (Och man hade ju inte råd med de finaste utan det var mest fjuttar och ljud och så stod vi alla och sa ”ååååh” och ”aaaaah” och tittade avundsjukt på de STORA fyrverkerierna en bit bort.)
Huset värms upp av en luftvärmepump som tyvärr installerades innan man förstod sig på luftvärme så att den sitter uppe vid taket. Värme stiger och därför tar sig värmen inte riktigt ända ner till golvet. Men på loftet, som ju naturligtvis ingår i den öppna planlösningen, är det skitvarmt.
2016 har ett stort antal stora berömda personer gått bort. Freddie Wadling sörjer jag mest personligen. Märkligt är det att så många gått bort under samma år. Många tycker att 2016 varit ett skitår. Det är möjligt. Miljoner människor på flykt i Europa, framfart för främlingsfientliga åsikter och partier, tiggardiskussioner, en frustrerande jämställdhetsdebatt där jämställdheten verkar gå bakåt och USA:s märkligaste val i historien.
Jag kan ändå inte tänka på 2016 utan tacksamhet. Jag är så oerhört tacksam över så mycket i mitt liv. Min man. Mina barn. Mina föräldrar och syskon och övrig släkt. Att jag har världens roligaste jobb. Att vi är friska och att det går bra för mina barn på skola och förskola, att de trivs med sina liv. All hjälp jag fått under året från olika håll. Som Robbie Williams säger ”I am beautiful, I am powerful, I am free”.
Inatt låg jag och lyssnade på stormen som ven utanför. Den väckte barnen som kom in till oss. Så vi låg som makrillar alla fyra i vår 160 cm breda säng. Då funderade jag på vilket omtumlande år vi haft. Vi har fattat ett av de där stora besluten i livet. Att byta stad. Byta liv på ett sätt. Ge upp saker vi tycker om och komma ifrån saker vi inte tycker om. För att få något vi saknar. Och torktumlaren fortsätter under 2017 för att så småningom landa i drömmen, hoppas jag. Hittills är resan spännande och känns bra. Vi har tagit de första stegen. Sålt vårt hus och köpt en tomt. Beställt ett nytt hus. Kastat oss ut i ovissheten att inte veta var vi ska bo fram tills det nya huset är klart. Modigt säger vissa, puckat tänker andra. Vi får väl se. Än så länge allt väl.
Fyraåringen leker att han är en bebis. Hans nalle ska visst gå och sova. Per och Axel är och åker skridskor. Jag ska ta ett bad innan de kommer hem och det blir full fart igen. Ute är det gråväder. Jag undrar om det blåser för mycket för de där lyktorna ikväll. Och så läste jag att om de landar på en åker som odlar foder till korna så kan de dö. Det vill jag ju inte. Jag vet inte riktigt jag. Hur man än vänder sig har man ändan bak och stör naturen med vår livsstil. På ett sätt är allt som det alltid har varit. Precis som det ska vara kan nån tycka. Inte jag. Det är mycket jag vill förändra under 2017. Och förmodligen under resten av mitt liv. Såsom att ta hand om mig bättre och äta mat jag mår bra av, att prioritera miljön i min livsstil och välja mat och produkter som är bra, att röra på mig för att bli piggare, friskare och leva ett längre liv för min egen och mina barns skull, att älska mina valkar och celluliter eftersom de är en del av min fantastiska kropp som gör så mycket bra och klarar så mycket, att dansa mer, att skratta mer, att hitta ett förhållningssätt till svåra frågor som jag brottas med, att sova bättre på nätterna. Ja, för att nämna några. Livet är en utveckling. Låt den ta oss med in i 2017. Ett år jag både bävar inför med all ovisshet och alla avsked, och längtar till så pass att jag har svårt att bärga mig.
Gott Nytt År!!!