Fyra förkylda familjemedlemmar med varsin skärm i en säng. Vi turas om att sova, ladda skärmen, skicka pappersrullen och ligga närmast den som är varmast. Febern går och kommer. Piggast (just nu Axel) får passa upp, tröttast får sova (för tillfället Per). Vidrigt och mysigt på samma gång.

Imorgon ska vi göra slutbeställningen på huset. Dvs välja tapeter, knoppar och allt annat skoj. ”Jag vill ha färg!” utbrister jag till Per med jämna mellanrum. Nu har vi valt tapet i fyra rum i olika nyanser av grått. Utsidan blir grå. Badrummet blir grått och bänkskivan just ja, grå. Jag undrar vilka färger vi skulle valt om vi gjort beställningen i maj utan förkylning, hehe.

Nu gnäller Knut om att han inte får plats. Nä, så kan det vara när man för tillfället har högst temperatur och övriga fryser. Stackarn.

Imorse var grabbarna ganska pigga till skillnad från sina föräldrar. Jag satt på toa och halvsov när Knut knackade på. Knut: Mamma, jag hällde ut alla popcorn på golvet. Då sa Axel (byter dialekt till östgötska) ”Vagööööru?? Mamma kommer mööördarej!!!” Han förklarade några gånger till och bytte noggrannt dialekt varje gång han citerade Axel och säkerställde att jag inte tänkte mörda honom. Underbart. Axel har ärvt min förmåga att omedvetet och omedelbart härma dialekter av personer man pratar med. Och efter fredagens besök i Östergötland kör han nu stundvis på östgötska. Knut har ärvt Pers förmåga att fläckfritt härma dialekter när han själv vill.

Jaha, så var det slut på friden. En son med slut på tålamod och ingen som har något att dela med sig av. Kanske är det dags för en till glass.

Tack och hej slempastej! Continue Reading…