Vab-dag. Bygga tågbana, pyssla, tvätta kräkslakan och bygga lego. Det känns bekant på nåt vis. Kanske för att vi gjorde det nästan hela förra veckan. Men vi kör på. Jorå. Och har mysigt på kuppen.

Koncentrationen på topp!

Ett hus till legogubbarna, ett av dagens projekt

För den som gillar äckliga detaljer som är bra att veta: Idag har jag fått lära mig av sjuksköterskan på sjukskrivningsföretaget i Strängnäs att när barn vaknar på natten och kräks men inget på dan så är det ofta pga förstoppning. 

 Vi började luska och kom fram till att det kan vara så för vår lillprins Bus idag. Jag ringde dagis och frågade om Knut bajsat där i veckan. De pratade med varandra och skickade ett sms till mig med texten ”Han har inte bajsat på hela veckan”. Efter en stund kom svaret i stil med ”Det var roligt att höra men du vill nog skicka det till rätt person”. Jag har glömt att lämna mitt nya (ett år nya) mobilnummer. Hahahahaha. 

Vi fick därmed en spännande utflykt också – till Apoteket för att köpa lavemang. Men ingen utflykt är för dålig för att passa på att dansa lite. En hel kö var leende publik. 

Kolla minen! Observera även färgmatchningen – om femåringen själv får bestämma tar han alla färger.

Det där med att jobba deltid. Det kallas kvinnofälla, det får konsekvenser i pension och löneutveckling, men hjälp vad skönt det är!! Skillnaden mellan att hämta barn med andan i halsen, hem snabbt, laga mat snabbt innan de slår ihjäl mig eller varandra eller somnar, få i dem mat fast de är för trötta för att äta, disk med bakgrundsljud av Bolibompa till ljudet av gnäll och skrik av tjuvnyp, ta varandras plats osv och sen läggning. Efteråt landar man i soffan och är för trött för att gå och lägga sig. 

Eller. 

Hämta barn som vill leka färdigt först, hinna vänta medan de plockar en bukett maskrosor på väg till bilen och ger bästisen en hejdåkram, hem, de leker lugnt medan jag lagar mat med pauser för att hjälpa dem att hitta rätt playmobil-häst till vagnen eller limma fast bilderna på önskelisteboken. Per kommer hem, vi äter tillsammans, sen lek en stund innan ev lite tv innan bok och läggning. 

Vilken skillnad i familjeharmoni. Jag fastnar gärna i den fällan just nu. (Fast maken är också föräldraledig i perioder så vi drar nog lika i pensionen ändå.) Även om det ibland är frustrerande att i inte hinna på jobbet, att ha impulsen att vilja göra klart innan man går hem, att planeringshjärnan inte vant sig än. Att man får vara besvärlig att boka möten med. Men det är värt det. Helt klart. 

Nu ska jag sova. Over and out. 

Jag brukar inte svära. Eller inte så ofta iallafall. Men för migrän räcker inte språket till. Jävla helvetesskitmigrän! Jag är klar med dig!! Det var länge sen jag fick ett sånt här kraftigt anfall. När man bara vill gråta, när medicinerna inte hjälper. Det är lite bättre idag, om jag ligger helt stilla, slappnar av helt och inte försöker göra nåt. 

Hemma med kräksjuka barn nästan hela veckan och så migrän lagom till att de blev friska. Känslan av att inte ha tid att vara sjuk. Att vara borta ännu mer från jobbet när man redan varit borta mycket och alla har mycket att göra. Köpt biljett till konsert i Stockholm ikväll. Får se om det hinner ge med sig till dess. Har ju sett fram emot den så länge. 

Och den här veckan har jag ju haft så mycket härligt! En fantastisk dag med barnen i måndags, sommarlovskänsla och ren lycka. Bra dag på jobbet i tisdags. Asmycket att göra iofs men ändå trevligt. Vad är det för fel??? 

Nej, nu låter jag som värsta sortens bittra gnällkärring. Ok, min kropp vill nåt. Kanske den inte gillade att jag körde på en vecka med spänningshuvudvärk. Eller för många nätter med för lite sömn. Igen. Typ ”om du inte lyssnar när jag pratar får jag väl skrika”. Jaja, jag lyssnar. Du får återhämtning.  En stund. 

Jag väcktes av barnen idag. 

Barn 1: Mamma, det är lördag! Och vi har godis i skåpet! Så hoppa upp nu, jag vill ha godis!!

Barn 2: Mamma, jag vill gå och handla!

Jag: Vad vill du handla då?

Barn 2: En tandborste!

Yin och Yang.

Åh, söndagkväll! Vi har haft en utmanande helg. 

Två trötta föräldrar (Per utarbetad och jag förkyld) och en massa detskullevarabraatthinna. 

Vår underbaraste 5,5-åring som kommit in i den där berömda 6-årskrisen som jag så kaxigt påstått drabbar tjejer mest. Det. Är. Inte. Sant. Igår vid middagen gjorde Per iordning en tugga till Axel. Omtänksamt kan man tycka men nej! Tuggan var FÖR STOR! Så det var ju uppenbart att vi försökte DÖDA HONOM! Det var nog lika bra att han FLYTTADE TILL MORMOR OCH MORFAR! Så det så. Och så har hela helgen varit. Varje tillsägelse, felblick eller hastigt andetag har resulterat i KRIS! Han brottas med sig själv och sina känslor, och vi med våra. Lille skrutten. ❤️ 

Vår underbaraste 2,5-åring har samtidigt börjat att prova vad som händer när man gör tvärtom. I allt. Och då menar jag ALLT. ”Vill du ha glass Knut?” ”Nä, jag vill ha godis.” Sätta sig på den enda platsen vid bordet där det inte står nån tallrik och så vidare och så vidare. Han ger sig ganska snart, han bara provar vad han får bestämma. Det är lite mer lätthanterligt än storebrors kriser. 

Men samtidigt. Tack för att jag har barn som utvecklas som de ska och växer till egna fantastiska individer. Och ge mig styrka att hänga med.

Det är skumt det där med bergodalbanan som livet är.  Häromdagen var jag så trött, så trött och fattade inte hur jag skulle orka. Att köra igång tvättmaskinen kändes oöverstigligt, att hänga tvätten helt omöjligt och meningslöst. Jag fräste vid tilltal och det var ändå det vettigaste som kom ur mina tankar. (Sen fick jag iofs en lunchlur och blev snällare.)

Idag är jag lika trött men livet känns så himla gött! Inget har egentligen förändrats utom känslan. Jag är glad, tacksam och nöjd. Stolt över mig själv och många runtomkring mig, imponerad rent av. Kär i min make. Jag har fått ett gäng fantastiska systersjälar den sista tiden. Jag har kompetenta kollegor som jag kan skratta mig kissnödig ihop med. Jag har gamla vänner som känt mig på resan att bli den jag är och nya som ser mig på ett annat sätt. Jag har fantastiska föräldrar och syskon med familjer. Av alla världens barn fick jag de två finaste. ❤️ Det är coolt.  Livets bergodalbana. Det är bara att lösa biljett och hänga med. 

Ja, jag är tacksam ikväll igen. Jag är alldeles harmonisk. Påsk is the shit. Ursäkta om jag är tjatig. Eller nä, jag vill inte be om ursäkt för att jag är glad. Jag är bara så glad för att jag har mina bröder. Tack för att ni finns och för att ni älskar mina barn. ❤️

Jag hoppas att de här bröderna finns för varandra som vuxna. 

Idag har vi badat. Då trodde jag att vi skulle få en lugn kväll med trötta barn. Ha! Att jag fortfarande går i den tankefällan! Mina barn är aldrig trötta! Och deras bild av ”lugn kväll” innehåller betydligt fler springturer genom huset än min bild. 

Tur att jag fått träffa en av mina käraste vänner idag, och att ett lugn spred sig i kroppen. ❤️ Då klarar jag en härjig kväll. Nu ville telefonen ändra härjig till härlig. Ja, så kan man också se på det.

Jag är överväldigad av tacksamhet idag. Jag har haft en så fantastiskt mysig dag. Jag och barnen har bara varit. Myst. På riktigt, inget Facebookmyyyyyzzz. Spelat ”Den försvunna diamanten” och ätit godis med Axel, skrattat ikapp när han råkade stoppa tärningen i munnen istället för godiset, lekt ute med Knut, gosat, pratat, lyssnat. Solen har värmt oss och fåglarna sjungit. Promenerat ensam i solnedgången med en bra bok i lurarna. Löjligt härligt. 

Jag stötte på en gammal vän idag. Hon berättade att hon var på väg ur en sjukskrivning, utbränd. Jag blir mer och mer bekymrad över det här samhällsfenomenet. Vad är det som gör att vi inte orkar?

Fick en klok kommentar på Facebook idag på samma tema. Att man förr, då långfredagen var stillsam och lång, hade mindfullness inbyggt i samhällsstrukturen. Att man förväntades ta det lugnt en dag i veckan. Att det till och med blev tråkigt. Idag är vila en aktivitet. Iallafall för många, inklusive mig. Något jag måste planera in, avsätta tid för och anstränga mig för att det ska bli av. Knasigt. Jag tror att lösningen är påsk lite oftare. Typ varannan helg. Det blir lagom. Puss och godnatt!