Du. Som ritar djur med liv i. Som sjunger klockrent men inte när (du tror) att andra hör. Du som kan ALLT om musik, även genres du inte ens gillar. Du som minns en väg du kört en gång. Eller faktiskt kommer ihåg all fakta du läst nånstans men inte har en aning om var du lagt strumporna (på golvet) eller mobilladdaren (bredvid sängen om inte barnen tagit den). Du som ser rakt igenom mig och vet innan jag själv vet vad jag kommer att välja härnäst. Du som vägrar inordnas i nån roll som jag eller nån annan bestämt åt dig. Du som sparkar bakut och får mig att se mig själv och mina fördomar. Du som gör mig lugn och trygg bara genom att vara. Du som kan få mig att gapskratta eller fnittra. Du som kan göra mig så arg när du inte gör som jag tänkt. Du som ger mig det motstånd och den kärlek jag behöver.

Du fyller 40 år. Äntligen. Farbrorn i dig kommer ett steg närmare sin verkliga ålder. Och tanten i mig kommer strax efter.

Vi har nu varit vi i 15 år. I 5 år har vi delat efternamn och skatteregler. Jag ser fram emot fler gråa hår, stela leder och bridgeblandning ihop med dig. Nej förresten, inte bridgeblandning. Det går bara inte.

Grattis på födelsedagen älskling!

(Och ni som blir sugna på att fira kan se fram emot en inbjudan lite senare när vintern är som tråkigast. Då livar vi upp med fest.)