Efter en halv sommar ihop tre familjer under samma tak kan jag rapportera att leva i storfamilj innebär:

• Att det oftast finns nån vuxen som har tid med barnen
• Att när de vuxna plötsligt är borta så sitter de oftast på toa med ett korsord och vill inte komma ut på en stund (alltså inte samtidigt, max en vuxen per toa)
• Att mjölken och filen tar slut nästan varje dag oavsett hur mycket man köper
• Att gården är full med bilar
• Att alla sover lite knackigt
• Att det händer nåt varje dag
• Att det känns jättetomt när man bara är fem personer hemma
• Att man måste koka mycket kaffe på morgonen och det fort!
• Att det ligger laddsladdar överallt men ingenstans när man behöver dem
• Att det ligger kläder, leksaker och post ÖVERALLT trots att nästan alla vuxna plockar hela dagarna
• Att huset är fullt med kärlek
• Att alla längtar lite efter att få vara ifred men ändå väljer att umgås med varandra hela dagarna
• Att man inte behöver plocka undan efter varje måltid
• Att nån annan har hängt, vikt och sorterat din tvätt du glömt i maskinen
• Att det är roligare att hänga andras tvätt
• Att det är svårt att få nåt gjort
• Att det är mycket mindre friktion än förväntat
• Att det kommer att bli märkligt, skönt och tomt att bo bara vi igen. Men än är det fyra veckor kvar.

Jag ska avsluta med att bjuda på en mrs Bean från häromdagen. Tänk dig mig stående vid spisen. Lagar middag, nynnar lite. Mamma går förbi, instämmer i nynnandet. Barnen leker i väntan på maten. Hyfsat harmoniskt. Så går mamma ner i tvättstugan. Och på mindre än en minut har jag vält ut en vattenkanna över köksbänken inkl laddsladdar som hänger ner i vattnet, post, elapparater mm, bränt baconet i stekpannan, bränt mig på handen och blött ner halva köket. När mamma fortfarande gnolande kommer upp för trappan är ingenting som det nyss var. ????????????

Godnatt!