Att vara stark, vad är det egentligen? Vi pratar om människor som starka eller inte, särskilt tjejer. En stark tjej är en komplimang. För att hon är nästan som en kille? Eller varför då? Och vad är de andra tjejerna då, som vi inte kallar starka? Svaga? Eller ”bara” ”vanliga” tjejer?

Jag har ofta fått höra att jag är stark. Vilket jag inte alltid förstår.

Vissa dagar känner jag mig som Pippi Långstrump, skicka på mig Prussiluskan, Kling och Klang bara så leker jag med dem!

Andra dagar är jag skör. Då krävs mer viljestyrka och aktivt fokus för att orka de vanligaste saker, som att hänga en tvätt eller ringa ett samtal. En liten fis bara, utan mycket till styrsel. Hudlös. Spontant känner jag mig starkare på Pippi-dagen men det är ju först på den sköra dagen som styrkan behövs.

Idag har jag varit både och. Pippi delar av dagen och den där fisen andra delar. Men jag har samlat mig, fokuserat och laddat om. För att sen låta fisen få sin plats, under en filt i soffan. Filten som den där extra huden jag saknar just då.

Idag är jag så medveten, något jag kan känna mig extremt tacksam över. Jag vet vad jag behöver i de olika lägena och kan oftast se till att jag får det. Eller vänta på att få det senare.

Idag fick jag det jag behövde av min grymma make, av mitt jobb och mina fantastiska kollegor och av de där fyra små varma armarna som hållit sig vakna tills jag kom hem. Och av att få grina till Greys Anatomy utan att skämmas. Och nu är Pippi tillbaka. Kasta hit några Prussiluskor så ska jag visa var skåpet ska stå. ????????????????

Men stark? Ja, ibland. Och svag ibland. Skör ibland. Lekfull ibland. Fokuserad ibland. Rolig, trött, ambitiös, slarvig och så vidare och så vidare. Som alla människor. Nu mest trött. God natt!