Det sitter så inrotat! Är man sjuk så ska man vara hemma! Inte ute och ränna och bli kall! Och inte visa sig ute. Tänk om de tror att man fuskar och egentligen är frisk?

Idag är jag hemma med Knut. Jag hittade nyss mig själv förklara för tjejen i kassan hur det låg till. Att Knut haft svårt att andas, men är ganska pigg ändå. Mest snorig men det är det där med andningen.

Ja, vi är på stan. För vi behövde komma ut idag. Och för Knut var det lagom att åka vagn. Jag borde förstås tagit en hälsosam skogstur istället men jag har haft slut på kajal i flera veckor utan att hinna köpa en ny och var sugen på koreansk mat så vi gick ner.

Men åter till saken. Är det tabu att vila? Alltså, vi ska ju ha fredagsmys, morgongos och soffhäng, enligt fejsbok, men varför känns det som att jag skolkar när jag är hemma med min son medan han återhämtar sig? Han har haft svårt att andas i flera dar, har inte ens fyllt två och jag vill inte pressa honom att gå på dagis förrän han orkar. Dessutom ska vi ha sommarlov nu. Han orkade gå ut en sväng, men det är skillnad med 9h på dagis.

Nej, nu står jag för det. Jag och min son tog oss en sväng på stan. För att vi kunde och ville.

Lunch på stans bästa restaurang, Korean house. Knut fick äta gratis. ”Jag tror inte att han äter så mycket” sa tjejen. Sen åt Knut flera kilo ris. Typ.