Anledningar till att jag borde tänka lite snabbare och prata lite långsammare eller mer sällan:

1. Kreativ idé: Jag frågade en administratör varför dörren till konferensrummet inte gick att stänga. Hon hade inte märkt det.
Resultat: Dörren, som tydligen inte ska vara öppen alls låstes och vi måste nu passera 4 låsta dörrar för att komma in i det konferensrum vi använder oftast. Dvs ska vingla sig in i genom 4 dörrar med passerkort med kaffe/tekopp, block, penna, kalender, frukt, lösa papper och annat bra att ha i händerna. (Ja, kollegor det var jag. Förlåt.)
Möjligt att stoppa: Nej.

2. Kreativ idé: Jag undrade vad som hänt med en fråga som vi lämnat tidigt i höstas.
Resultat: Vi ägnar mycket tid på en arbetsplatsträff åt att diskutera om vi ska inleda ytterligare ett förändringsarbete förutom de hundrafemtioelva som pågår just nu.
Möjligt att stoppa: Redan hänt.

3. Jag föreslog för chefen att vi skulle få gå en utbildning som kostar lite pengar utan att ha vägt vad som är viktigt.
Resultat: Pengarna går då åt så att andra, viktigare, utbildningar får stå tillbaka.
Möjligt att stoppa: kanske, det beror på om jag vill.

4. Kreativ idé: Jag föreslog för maken att vi skulle fixa lite i huset inför en ev försäljning.
Resultat: Han hade fler idéer än mig, jobbet har minst dubblerats.
Möjligt att stoppa: Tveksamt.

5. Jag bad maken stanna hemma några minuter till så att jag fick gå på toaletten snabbt.
Resultat: Det här blogginlägget och frågor genom dörren om jag lever.
Möjligt att stoppa: Ja. Sluta skriv!

Mitt liv innehåller en aldrig sinande ström av såna här exempel. Barnrummet som bara skulle målas lite som utvecklades till ett dyrt och stort projekt (men fint blev det!), en låda som ska organiseras resulterar i en ommöblering och så vidare och så vidare. Det är ganska kul. Och jobbigt. Och spännande, saker blir sällan som jag (inte) tänkt. Ja, det är inte så lätt varken för min make eller mina kollegor alla gånger. Tack för att ni står ut med mig.