Familjen sover och jag sitter och lyssnar på tystnaden, deras små snarkningar och klockan som tickar i köket. Jag dricker ingefära-citron-honungsvatten i hopp om att förkylningen ska ångra sig och dra igen. Jag väntar in en tvättmaskin med grejor som behöver hängas ikväll. 

Imorgon åker Per och grabbarna norrut. I 8 dagar. Jag har nog aldrig varit ifrån dem så länge. Samtidigt som jag har lite ont i magen vid tanken på att vara ifrån dem så känns det lite som julafton. Jag ska få sova 8 nätter ostört. 8 nätter! Typ 64 timmar! Minst! En och en halv arbetsvecka ostörd sömn.

 Ja, jag vet att det är lite tjatigt från min sida, eller törs jag säga många av oss småbarnsföräldrars sida när det gäller gnäll över sömnbrist. Man kan säkert tänka ”men sluta tjata om den där sömnen, vad väntade du dig? Du valde barn, sluta gnäll!” Och tro mig, det säger jag till mig själv med jämna mellanrum. Jag kan reta mig på andra som tjatar om det, fastän jag gör det själv. Men sömn är så centralt. Inget annat funkar riktigt bra utan bra sömn. Det är svårt att inte tänka på det och prata om det. Och eftersom jag gillar att prata eller skriva om det jag tänker på så blir det tjatigt. Lev med det. 

Så nog att jag ser fram emot sömnen, men måste de verkligen vara borta hela dagarna? De kan väl komma och gosa en stund på kvällarna ändå? Nähä.

Men jag drar iallafall igång min vecka som gräsänka kungligt, eller ska jag säga drottningligt? Tjejfest på Gästis, en stor skara partysugna tjejer på ett stort brakkalas. Det blir skoj det! Här ska dansas, minglas och skrattas! Tjohoo!!! (För den som är sugen att hänga på, sök efter Tjejfest 2015 på Fejjan, man är välkommen på eftersläpp efter maten.)

Så, nu är tvätten klar. Min tvättmaskin piper uppfordrande jättelänge när den är klar. Man vill rusa dit, be om ursäkt och snabbt ta ur tvätten. Jag får anstränga mig för att påminna mig om att jag är människan, den är maskinen. Jag har kommandot, tror jag. Måste rusa. Godnatt!