Vissa dagar är man inte så kaxig. När man känner sig liten, bara vill ha en trygg famn att krypa in i. 

Ibland kanske det är när det stormar runt omkring. Eller när man gjort något som blev fel. Sårat, sabbat eller missförstått. När det är oroligt. När man tagit sig vatten över huvudet. Eller när offerkoftan börjar klia och man tar av sig den och inser att myntet har två sidor. Kanske när man gjort mer än man egentligen orkar. Eller som ikväll, att man bara är så trött så trött. 

Jag har kommit på en sak. Den där trygga famnen jag söker då är oftast min egen. Även om jag älskar att bli hållen av de som står mig nära, och det ger mig lugn och kärlek så är det min famn jag behöver. Jag behöver  ge mig utrymme. Förlåta, tillåta eller bara låta vara. Lyssna på mig själv. Ge mig en kram. Kanske i form av en filt i soffan, gå och lägga mig tidigt, nåt att äta eller ett skönt träningspass. Ge mig det jag behöver.

Här är en annan liten. En som blev ledsen för att farmor skulle åka. Skrutten. 

Ikväll behöver jag vila och utrymme. Så det tänker jag ge mig. Vad behöver du? Godnatt. ❤️