Jag är överväldigad av tacksamhet idag. Jag har haft en så fantastiskt mysig dag. Jag och barnen har bara varit. Myst. På riktigt, inget Facebookmyyyyyzzz. Spelat ”Den försvunna diamanten” och ätit godis med Axel, skrattat ikapp när han råkade stoppa tärningen i munnen istället för godiset, lekt ute med Knut, gosat, pratat, lyssnat. Solen har värmt oss och fåglarna sjungit. Promenerat ensam i solnedgången med en bra bok i lurarna. Löjligt härligt. 

Jag stötte på en gammal vän idag. Hon berättade att hon var på väg ur en sjukskrivning, utbränd. Jag blir mer och mer bekymrad över det här samhällsfenomenet. Vad är det som gör att vi inte orkar?

Fick en klok kommentar på Facebook idag på samma tema. Att man förr, då långfredagen var stillsam och lång, hade mindfullness inbyggt i samhällsstrukturen. Att man förväntades ta det lugnt en dag i veckan. Att det till och med blev tråkigt. Idag är vila en aktivitet. Iallafall för många, inklusive mig. Något jag måste planera in, avsätta tid för och anstränga mig för att det ska bli av. Knasigt. Jag tror att lösningen är påsk lite oftare. Typ varannan helg. Det blir lagom. Puss och godnatt!