Jag har varit med om en ny upplevelse. Jag har varit på Gudrun Sjödén i Stockholm. Alltså en klädbutik av designern Gudrun Sjödén. Googla om du inte känner till henne. Massor av färg, form och sköna kläder. Tänk kvinna i 60-årsåldern som bejakar livet, går på teater och hennafärgar håret så hittar du bästa kunden. Men även yngre eller andra personer som gillar färg, form och bekväma kläder. Som jag. Och min mamma.

Iallafall var det en upplevelse att vara där. De hade nåt erbjudande med rabatt och butiken var välbesökt. Och alla tanter ba ”om man tittar i min garderob hittar man baaaara svart nästan och KÄNN hur skön kvalitet det är.” Och alla gubbar ba, lämpligt placerade i soffor runt om i butiken, ”ja, köp den du”. Dvs ”jag är beredd att betala ganska mycket för att få gå härifrån nu.”

Och jag provade och provade. Förälskade mig i plagg efter plagg. Och när Per kom in i butiken efter en lång väntan utanför så frågade expediten genast om hon kunde hjälpa honom och sa att han såg vilsen ut. 

Jag provade och provade. Och Per ba ”ja, köp den du”. Och när vi gick sa expediten uppriktigt ”vad skönt att du hittade din fru”. Jag kommer definitivt att återvända. Men kanske tillsammans med min mamma istället för med Per. 

Vi har en barnfri helg i Stockholm. Du ba ”och då väljer du att blogga?? Vad är du för slags fru??” Ja, så är det. Men jag är ändå och fortfarande gift, märkligt nog. 

Vi har även varit på Psykakuten Deluxe. Nej, det är ingen ny privatöppnad psykakut utan en improteaterföreställning på Stadsteatern. Helt fantastisk. F A N T A S T I S K. Se den! Den väckte en massa tankar. Jag grät, skrattade och kan inte sluta tänka på den. Vill se igen. 

Och grejen är att den sådde massa frön som jag tror kan gro under lång tid framöver. Såsom att en av anledningarna till att vi gör som vi gör är att vi alltid är i relation till andra. Så vilka andra är det som påverkar oss? Familj? Vänner? Samhällets normer?

Och att när man kämpar för att göra det som är bäst för alla andra så är det lätt att glömma att fråga de andra vad de vill. Lätt att bli ego, besviken, ledsen över att de inte är tacksamma över allt man gör för dem. 

Eller att det alltid finns flera sätt att se på saker. Plattityder kanske men dock så sanna. 

Ja, dags att avsluta med en bekännelse. Jag har i helgen, vid 35 års ålder, rökt för första gången i livet. Jag började med cigarr. Ska det va så ska det. Godnatt!