Igår i bilen. Axel: ”Jag vill bli handbollsspelare när jag blir stor.”

Knut: ”När jag blir stor ska jag bli jätte. Då ska jag jobba med att krossa hus.”

 Imorse vid frukostbordet. Per: ”Jaså, Knut, du ska bli jätte och krossa hus du.”

Knut: ”Nej, jag har ändrat mig. Jag ska vara en jätte som räddar världen istället. Om man krossar hus blir det inte bra. Det är bättre att rädda världen.”

Vid middagen fick jag en genomgång av skillnaden mellan ninjor och samurajer av Axel. Samurajer är tydligen mycket bättre. Axel: ”Jag och Albin vill bli samurajer så vi brukar träna på det i studsmattan. Men vi tränar bara med armar och ben och händer. Vi väntar med att träna med svärd tills vi blir lite större, typ tonåringar eller större. För annars finns det ju en risk att vi råkar döda varandra. Så vi väntar.” Skönt säger jag!

 Idag är en sån där jag har världens sötaste barn-dag. Så jag kör på med fler glimtar från dagen. Axel hade lite energi kvar vid läggdags så han körde 7-minutersprogrammet, en träningsapp med ett 7 minuter asjobbigt men bra program. Han klagade och gnällde över övningarna. Sen körde han programmet igen. Och igen och igen. Totalt 4 gånger sen sa jag ifrån. Sin självdisciplin och träningsberoende har han sannerligen inte fått av sina soffpotatisföräldrar.

Knut har för övrigt gått på sin barngymnastik idag. De är ju så söta så man vill grina när de står på led med vattenflaskorna bakom ryggen. Tjejerna i gymnastikdräkter med volanger och tyll. Tre entusiastiska unga tjejer är ledare. Han älskar gymnastiken. 

Knut älskar även att sjunga. Han sjunger nästan alltid. Har ständigt en sång i huvudet. Som jag. 

Så, alltså en jätte som räddar världen mellan sina musikalnummer och en handbollsspelande samuraj. Det blir tider det.

Nu ska jag läsa två sidor i min bok och sen somna som en liten kattunge. Godnatt!