Så är huset äntligen sålt. Och en affär där vi kan sova gott. Vi har varit uppriktiga med allt vi kan, vi tror att den här familjen verkligen kommer att trivas här, vi har fått ut vad vi ville, de verkar nöjda och allt känns bra. Vi har ätit lyxhamburgare och firat och skålat och känner oss SÅ lättade och nöjda. 

Men nu ligger jag och försöker sova sådär gott som jag ju skulle. Då bara SPRUTAR det i hjärnan. Kom ihåg dittan och ring dattan och tänk om duttan. Och jag gissar att det bara är början. Nu börjar äventyret på riktigt. Vi måste till exempel hitta någonstans att bo eftersom vårt hus snart inte är vårt längre. Vi har ett alternativ men hade hoppats på ett smidigare. Som inte innebär att vi bor i husvagn den sista månaden, inte kommer att kunna spara några pengar och måste köpa en till bil redan nu. Men det är ett mysigt alternativ. Ett alldeles underbart hus på landet som skulle passa oss perfekt. Det blir bra hur det än blir. Jag känner mig trygg. Men det är mycket att göra. Många att maila och ringa. 

Och ständigt snurrar det i mitt huvud. Varför hade Tove Lo inga byxor när hon var med i Idol i fredags? Och varför blev så många så upprörda för att hon tog på sig själv en sekund när varenda kille i programmet gör det i varenda låt? Och hur kan det komma sig att USA som har en enorm befolkning inte kan hitta en enda vettig presidentkandidat? Och vad kommer att hända i världen efter deras val? Och hur kommer det sig att det inte finns ett enda parti i Sverige som är attraktivt att rösta på? Inte en enda politiker som jag har förtroende för? Och vad hände med Darfur? Ingen pratar längre om Darfur, är allt bra nu eller har vi bara valt ett nytt fokus? Och ska vi göra veranda med tak utanför köksfönstret eller missar vi utsikten då? Kanske är bäst att vänta med det tills vi ser hur det blir. Men blir det nånsin då? Och hur kommer grannarna att ta att huset nu är sålt? Och kan jag gå över till dem med min hosta? Och, och, och, listan är oändlig. 

Nu ska jag distrahera min hjärna med lite Greys Anatomy innan jag gör ett nytt försök. Men först tydligen söva barn. Jag hör små fötter.

Godnatt!