De senaste 30 dagarna har vi varit ordentligt sjuka alla fyra en i taget med tillhörande vabb och sjukskrivningar, haft ett tiotal husvisningar med tillhörande husröjning och blomsterhandling, skolstart/dagisstart, utvecklingssamtal, 4-årskontroll på bvc, en veckolång migrän, firat min pappa som fyllt 70, firat båda barnens födelsedagar med tillhörande presentfixande mm, haft barnkalas, barnen har gått på tre andra barnkalas med tillhörande presentfixande, jag har haft sprickor i foten, husbygget har startat i form av beslut som ”delad eller egen brunn”, ”var ska avloppsbrunnen ligga” och ”vad är ett rimligt pris för infiltration”, träffat hussäljare, tappat bort cykelhjälmar och haft sönder barnsadlar med tillhörande trassel, bytt bank med tillhörande trassel, klippt båda barnen och oss själva hos frisören vid olika tillfällen och oroat oss för att buden inte kommer som de skulle. Ja, och så jobbat heltid förstås. Med en ny elevgrupp för mig att lära känna och Per är fortfarande rätt ny på sitt jobb. Det är kanske inte så konstigt att man är lite trött. 

Många fina saker har också hänt. Som till exempel att barnen fått en ny urgullig kusin (som vi inte kunnat hälsa på eftersom vi är sjuka hela tiden), Knut har varit hos mormor och morfar för avlastning några dar, jag har hittat en ny kompis och Axel har äntligen tappat en tand (varpå Per tyvärr råkade röja hemligheten med tandfen). Vi har gosat en hel massa och Axel håller på att lära sig läsa (med daglig läsläxa). Vi har spelat spel nästan dagligen då Knut kommit på grejen med brädspel. 
Idag blir det öppet hus på brandstationen, en favoritaktivitet för grabbarna och sen 7-årskalas för Axels stora kärlek. Just ja, vi har slut på omslagspapper, det måste jag ordna. Jag skulle gärna bara ligga här i sängen. Hela helgen. Nån som vill låna en familj?