Åh, söndagkväll! Vi har haft en utmanande helg. 

Två trötta föräldrar (Per utarbetad och jag förkyld) och en massa detskullevarabraatthinna. 

Vår underbaraste 5,5-åring som kommit in i den där berömda 6-årskrisen som jag så kaxigt påstått drabbar tjejer mest. Det. Är. Inte. Sant. Igår vid middagen gjorde Per iordning en tugga till Axel. Omtänksamt kan man tycka men nej! Tuggan var FÖR STOR! Så det var ju uppenbart att vi försökte DÖDA HONOM! Det var nog lika bra att han FLYTTADE TILL MORMOR OCH MORFAR! Så det så. Och så har hela helgen varit. Varje tillsägelse, felblick eller hastigt andetag har resulterat i KRIS! Han brottas med sig själv och sina känslor, och vi med våra. Lille skrutten. ❤️ 

Vår underbaraste 2,5-åring har samtidigt börjat att prova vad som händer när man gör tvärtom. I allt. Och då menar jag ALLT. ”Vill du ha glass Knut?” ”Nä, jag vill ha godis.” Sätta sig på den enda platsen vid bordet där det inte står nån tallrik och så vidare och så vidare. Han ger sig ganska snart, han bara provar vad han får bestämma. Det är lite mer lätthanterligt än storebrors kriser. 

Men samtidigt. Tack för att jag har barn som utvecklas som de ska och växer till egna fantastiska individer. Och ge mig styrka att hänga med.