Hemma ensam. Det händer inte ofta. Men när det händer är det alltid lite fest för mig. Tid för mig. Då blir det alltid stora mängder sushi, serier, tända ljus och choklad. Eller nåt projekt jag drar igång.

Idag var det projekt träningsrum i källaren. Jag gick in i det med min vanliga inställning ”det går snabbt, det är ju bara att måla lite”. Färg finns hemma, bara att köra. Men en liten mögelfläck på träpanelen raserade planen. Så jag la ner och gick upp och satte på en serie istället. Men det stör mig! Gnager! Jag vill göra klart det där rummet! Nu! Impulskontrollen är ingen lek att brottas med. Hahaha.

Det blåser och ryter utanför fönstret. Sådär så att man får känna sig liten och maktlös. Samma känsla som jag får av havet, eller fjällen. Mina problem liksom krymper. Stormen skiter i mig. Tillbaka till basic, lyckan är tak över huvudet och torr om fötterna. Det är vilsamt att få vara liten inför naturen. Om man kan välja. Ikväll kan jag inte låta bli att skicka en tanke till dem som bor i tält, husvagnar och utomhus i vårt land. Oavsett orsak. Det borde inte få vara så.

Nä, slut på djupsinne. Nu ska det bli ”Så mycket bättre” och en bit choklad. Till.

Imorgon kommer mina prinsar hem. ❤️

Jag hittade en läsk till Per idag. Hysteriskt rolig. ????