Livet är nu.

De där små mjuka armarna om min hals. De är bland det bästa som finns. Ibland blir det väldans trångt, varmt och svårt att sova. Då kan jag muttra om att vi ska lära honom att sova i sin säng.

Han kom nyss. Jag fick en impuls att följa med tillbaka till hans säng. Men sen insåg jag att jag hoppades att han skulle protestera. Så nu ligger vi här. Småsnarkar och gosar. Älskade unge.

dav

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.