Jag hade glömt att träna. Det var ju det som fattades! Nu känner jag mig glad, lugn och pigg. Nyss irriterad, trött och gnällig. Tänk att jag glömmer det igen och igen. Träning hjälper! Jag har aldrig ångrat att jag tränat, utom möjligtvis spinningpass men till och med då är det skönt efteråt. Hjärnan får ju en massa gosiga må bra-substanser. Varför är det ändå inte lika lockande som choklad eller soffan? Efter ett tag blir det ju oemotståndligt men det är en bra bit dit. Och nu har det varit på tok för lite ett tag.

Men nu är det höst. Dags att styra upp storhandlingar, matlådor och rutiner. Och träning. Jag gillar hösten. Men hur ska jag komma ihåg att inte glömma att träna? Jag börjar med att boka in nåt. Men inte spinning. Jag kommer härmed ut och erkänner. Jag hatar spinning. Djupt och innerligt. Men inte träning. Heja mig!