Det där med att jobba deltid. Det kallas kvinnofälla, det får konsekvenser i pension och löneutveckling, men hjälp vad skönt det är!! Skillnaden mellan att hämta barn med andan i halsen, hem snabbt, laga mat snabbt innan de slår ihjäl mig eller varandra eller somnar, få i dem mat fast de är för trötta för att äta, disk med bakgrundsljud av Bolibompa till ljudet av gnäll och skrik av tjuvnyp, ta varandras plats osv och sen läggning. Efteråt landar man i soffan och är för trött för att gå och lägga sig. 

Eller. 

Hämta barn som vill leka färdigt först, hinna vänta medan de plockar en bukett maskrosor på väg till bilen och ger bästisen en hejdåkram, hem, de leker lugnt medan jag lagar mat med pauser för att hjälpa dem att hitta rätt playmobil-häst till vagnen eller limma fast bilderna på önskelisteboken. Per kommer hem, vi äter tillsammans, sen lek en stund innan ev lite tv innan bok och läggning. 

Vilken skillnad i familjeharmoni. Jag fastnar gärna i den fällan just nu. (Fast maken är också föräldraledig i perioder så vi drar nog lika i pensionen ändå.) Även om det ibland är frustrerande att i inte hinna på jobbet, att ha impulsen att vilja göra klart innan man går hem, att planeringshjärnan inte vant sig än. Att man får vara besvärlig att boka möten med. Men det är värt det. Helt klart. 

Nu ska jag sova. Over and out.