Jag brukar inte svära. Eller inte så ofta iallafall. Men för migrän räcker inte språket till. Jävla helvetesskitmigrän! Jag är klar med dig!! Det var länge sen jag fick ett sånt här kraftigt anfall. När man bara vill gråta, när medicinerna inte hjälper. Det är lite bättre idag, om jag ligger helt stilla, slappnar av helt och inte försöker göra nåt. 

Hemma med kräksjuka barn nästan hela veckan och så migrän lagom till att de blev friska. Känslan av att inte ha tid att vara sjuk. Att vara borta ännu mer från jobbet när man redan varit borta mycket och alla har mycket att göra. Köpt biljett till konsert i Stockholm ikväll. Får se om det hinner ge med sig till dess. Har ju sett fram emot den så länge. 

Och den här veckan har jag ju haft så mycket härligt! En fantastisk dag med barnen i måndags, sommarlovskänsla och ren lycka. Bra dag på jobbet i tisdags. Asmycket att göra iofs men ändå trevligt. Vad är det för fel??? 

Nej, nu låter jag som värsta sortens bittra gnällkärring. Ok, min kropp vill nåt. Kanske den inte gillade att jag körde på en vecka med spänningshuvudvärk. Eller för många nätter med för lite sömn. Igen. Typ ”om du inte lyssnar när jag pratar får jag väl skrika”. Jaja, jag lyssnar. Du får återhämtning.  En stund.