Varje arbetslag runt om i världen borde få ha en Knut. Idag har arbetslaget Jacobsson varit slitna. Jag med migrän och de övriga på andra sätt. Det blir lätt en ond cirkel där man suger energi från varandra genom grinigt bemötande och tjafs pga obefintlig ork. Men Knut är liksom immun mot sånt. Han bara klättrar upp på bänken, hittar vinglas i skåpen och gör entusiastiskt saftdrinkar till alla i familjen. Eller ber med sitt charmigaste leende att få baka muffins på den här underbara dagen. Eller hittar ett perfekt utflyktsmål en grå och kall oktoberdag – snöhögarna utanför ishallen – som han gärna vill gå till efter maten för att det skulle vara så härligt! Och drömmer sen om alla lekar man kan leka med snö en lång stund medan en annan fryser, har lätt snartärdetvinterigen-ångest och skyndar sig in. Ja, då är det svårare att fortsätta vara grinig. Det är liksom bara att fixa ingredienser och låta charmtrollet baka. Så att vi tjurisar har nåt att tröstäta på. Alla borde få ha en som slår Knut på alla onda cirklar. Jag är otroligt tacksam över att jag får det. ❤️ 

Och samtidigt som komplement till vårt energipiller har vi vår vetenskapsman. En Axel att luta sig mot. Tänkaren som utmanar oss med perspektiv. Som älskar att upptäcka, att lära. Som blir arg på oss om han inte får göra sin läxa. Som vill att allt ska vara rätt. Och som avbryter vad han än håller på med för en kram. Hans faster känner honom. Hon hittade den perfekta födelsedagspresenten i år. En utgrävning. Där man letar, hackar och penslar efter dinosarieben. Underbart. Han har varit arkeolog hela helgen. Så glad och tacksam över att ha en sån med. ❤️