När Axel var liten hade vi ju av förklarliga skäl ”bara” ett barn. Men vi hade FULLT UPP med det. Vi hann ingenting mer än att vara föräldrar. Tyckte vi.
</Kl 02:30 inatt åkte Axel till Mallorca och vi har idag bara ägnat oss åt Knut. Verkligen gett honom fullt fokus. Det har varit jättemysigt. Samtidigt har vi klippt häcken (inte hela men börjat iallafall), städat huset, försökt laga tvättmaskinen, klippt gräsmattan, gått med återvinning och haft en jättemysig spontan hängkväll med vänner. Och känslan så här vid läggdags är att vi tagit det väldigt lugnt idag. Vilat, kollat serie och bara slappat. Skillnaden mellan två och ett. Nu. Men jag har ingen aning om vad vi gör annorlunda nu än då. Lägre ribba, mer rutin eller bara annat perspektiv? En mysig dag har vi haft iallafall.
Ja, Axels avfärd gick bra, för er som undrar. Jag grinade nästan inte förrän de åkt. Att jag sen, på riktigt, satt och grinade till en sorglig scen på Netflix när de ringde för att berätta att de var framme och allt gått bra gjorde ju såklart att jag kanske inte hanterade det samtalet HELT balanserat, men inombords var det inte det kaos som jag trott. Jag kommer nog att klara det här. (Säger hon kaxigt efter ett par glas rött på första kvällen.)
Tack och godnatt!