STOCKHOLMARNA ANFALLER

I Bergshamra där mina föräldrar bor så finns en Ica-affär. En helt vanlig liten Ica-affär på landet med halvdåligt och dyrt sortiment men där alla handlar för att det är närmare än att åka till stan, man vill ha affären kvar så man stödhandlar och man hittar i hyllorna, det känns lite som hemma. Man hejar på personalen och är glad när man kommer just efter grönsaksleveranserna så att frukten är fräsch.
På sommaren invaderas dock denna butik av STOCKHOLMARNA! Då suckar byborna, tittar i samförstånd på varandra och biter ihop. Då kan en vanlig handlingsrunda (som nu tar 45 min istället för 10), se ut ungefär så här:
Först kommer man till brödet. Där möter man systrarna som ska handla åt sina familjer som är hemma i den gemensamma sommarstugan. ”Lite vaniljbullar kanske?” försöker den ena. ”NÄE, jag KLARAR INTE AV vanilj sådär, det köper vi INTE!” säger den andra. ”Nähä. Vad ska vi äta till middag?”fortsätter den ena tillplattad, medan de står mitt i och blockerar den enda vägen vidare.
Man smiter lite snyggt förbi vid ostdisken (det är väldigt trångt i den här affären så man måste vara strategisk när man försöker komma förbi). Där möts man av nästa utmaning; familjen på utflykt. När man är i sin sommarstuga är det ju lite kul att åka till affären, en aktivitet. Så ALLA följer med. Mamma försöker handla, pappa försöker få vara med i besluten, småbarnen vill ha glass och tonårsbarnen tycker att det är piiiinsamt att vara där men ville inte stanna hemma utan går runt i affären, uppsminkade och snygga, och är lite i vägen. Familjen kommunicerar gärna med varandra trots att de är utspridda över hela affären. ”Pappaaaaaa, ta den där goda skinkan nu!!!!!” ”Var är mamma?” ”Älskling, ska vi ha glass eller grädde till pajen?” Ingen konstig konversation om man stod i närheten av varandra. Men det blir lite skumt när hela affären blir inblandad.
Medan pappan desperat försöker hitta rätt skinka i charkdisken kommer jag fram till att vi nog ska ha ost istället. Eller vad som helst utom skinka, och smiter förbi.
Där, strax före grönsakerna står de. Tonårsgänget som har föräldrafritt och ska grilla och sen ha fest. De är så vuxna när de står där och diskuterar vilka tillbehör de ska ha, samtidigt som de ska vara tuffast och imponera på varandra. Någon tjej föreslår en sås, och skrattar lite nervöst. Coola killen, som ändå är den snällaste, svarar att det blir jättebra och tjejen slappnar av och tvekar om hon ska ta en eller två förpackningar. De övriga står och funderar på om de borde tagit en annan tröja och om de andra ser hur ful hon/han är ikväll i fel tröja eller något annat matnyttigt i en mataffär och är som en vägg att försöka komma förbi. Hur skulle de kunna flytta sig, de har ju ingen aning om att de står inne på en mataffär, deras tankar är långt bort.

Idag hade jag tur. Idag var det ingen kändis i affären, det påverkar ju samtliga såklart om Johan Ulvesson diskret försöker handla mjölk, eller någon annan av höjdarna som har sommarhus i byn.

När man passerat mejeriet/frysdisken så närmar sig ljuset. Tror man. Tills man ser att det är en sommarjobbare i kassan som genomsvettig försöker vara snabb. Men då kommer en till familj som strosar runt i godan ro och njuter av semestern. Och en till. Och en till, med BARA tonårsbarn och stressade föräldrar. Några med konversationer som liknar den andra familjens, men med mer inslag av ”Älskling, det finns inga rödbetor, ska vi ha chevre ändå?” eller ”Var har de den färska fisken?” Och så några som försöker ordna en kö (det står en frysbox och en godishylla som hindrar raka köer i det pyttelilla utrymmet vid kassan, alltid ett bekymmer) som högljutt suckar ”HERREGUD, det här är ju HYSTERISKT!!!” Då ler jag lite i samförstånd. Ja, det är hysteriskt. Varenda sommar. När STOCKHOLMARNA kommer. Och tror att de äger affären. Och ska ha alla specialsaker som finns i Stockholm. Det lugnar sig till hösten.

Men idag när jag satte mig i bilen och andades ut efter handlingsturen kom tanken. Känslan var ungefär densamma som att ha klarat ett maraton, tror jag, jag har aldrig gjort det. Stressnivån var hög och tystnaden i bilen kändes som ett svalkande bad. Men HJÄLP! Det är ju sådär vi beter oss när vi är i stugan! Vi åker till affären för att det är kul, hela familjen. Vi strosar runt, är i vägen, ropar till varandra över frysdisken och roas av det dåliga utbudet och suckar över priserna. Och när jag var liten, och vi åkte på fjällsemestrar till Grövelsjön! Jag kan fortfarande bli varm i hjärtat vid tanken på handlingsturerna till Hjördis pyttelilla livs nedanför backen. Det lär ju ha varit som en tornado när hela vår stökiga och högljudda familj gjorde entré. FÖRLÅT! Förlåt alla Grövelsjöbor, Funäsdalsbor och andra berörda! Vi kommer kanske fortsätta att åka och handla hela familjen när vi är i stugan, för det är mysigt och en lagom utflykt när man är ledig och gör ingenting, men jag ska försöka att hålla oss undan om du behöver komma förbi.

Vem vet, kanske, kanske kan jag ha lite mer överseende med Stockholmarna i fortsättningen.

Impulser och sommarlov

Idag satt jag i en telefonkö och tittar på Axel som leker med ett liggunderlag. Nej, ok, jag satt i mitt vardagsrum men väntade i en telefonkö. Jag funderade iallafall på när vissa instinkter försvinner? T.ex.  när försvinner instinkten att när man ser ett liggunderlag så MÅSTE man rulla in sig i det? När storebror gör något så MÅSTE man göra lika? (Så kan jag iofs känna ibland fortfarande.) När man ser en vattenpöl så MÅSTE man hoppa i den? Oavsett hur trött man är så MÅSTE man var vaken? När man ska förflytta sig en sträcka så bara MÅSTE man galoppera, även om man är jättearg.  När snoppen är framme så MÅSTE man hålla i den?

De flesta av ovanstående beteenden är ovanliga hos vuxna. (Om själva impulsen finns kvar vet jag inte, men jag tror det). Jag undrar när det händer.

Impulserna kanske byts ut mot andra ”måsten”. Som att när mamma och pappa ställt in sig på att gå på Kolmården på semestern så MÅSTE man göra det, även om det är 30 grader varmt och asjobbigt. Det ska vi göra imorgon. Trots att barnen inte alls är taggade, att Axel tjatar om att ”varför ska vi åka dit, Parken Zoo är ju jätteroligt, vi åker dit istället”, där vi faktiskt har årskort. Nej, vi har pratat om Kolmården så då BLIR det Kolmården, där bara inträdet går på en tusenlapp, och solen kommer att plåga oss, det kommer att vara jättefullt, det gick inte att förboka delfinshowen (slut på förbokningsbiljetter) så vi måste köa i solen och djuren kommer bara att sova i skuggan. Har jag sagt att jag inte gillar värme? Ja, men det kommer att bli myyyyysigt ändå!! Och kul!!! Och vi har ju bestämt!

Idag har vi bara haft sommarlov. Haft nakna barn som sprungit runt i trädgården, badat i barnpoolen, hoppat studsmatta, kört bilrace och skrattat. Bråkat lite, sprungit ett varv och börjat om. Vi åt lunch på stan, en liten minicykelutflykt, tog en snabbis på bibblan efteråt, åkte sen till tippen en sväng och avslutade med en dreggelrunda i området vi skulle vilja bo i nån gång. Ja, en skön bara vara-dag med lite såna där lagom duktig-punkter. Kasta gamla tvättmaskinen, kratta upp det sista från häckklippningen, dra upp några störande tistlar. Men även somna till lite på en filt i skuggan, läsa bok och bara ha lite tråkigt. Underbart.

Nu ska vi försöka packa och förbereda morgondagen med drickaflaskor, solcreme, vattenmelonlådor och extra t-shirts och sånt. Om bara bustrollen somnar nån gång. Knut har legat i sin säng i ungefär en timme, nu sitter han och tittar på film medan Axel försöker somna. Så gör vi väl ett försök till strax med Knut… Vi som tänkte lägga oss tidigt. Moahahaha.

20140708-204322-74602014.jpg

Skolk vs vila

Det sitter så inrotat! Är man sjuk så ska man vara hemma! Inte ute och ränna och bli kall! Och inte visa sig ute. Tänk om de tror att man fuskar och egentligen är frisk?

Idag är jag hemma med Knut. Jag hittade nyss mig själv förklara för tjejen i kassan hur det låg till. Att Knut haft svårt att andas, men är ganska pigg ändå. Mest snorig men det är det där med andningen.

Ja, vi är på stan. För vi behövde komma ut idag. Och för Knut var det lagom att åka vagn. Jag borde förstås tagit en hälsosam skogstur istället men jag har haft slut på kajal i flera veckor utan att hinna köpa en ny och var sugen på koreansk mat så vi gick ner.

Men åter till saken. Är det tabu att vila? Alltså, vi ska ju ha fredagsmys, morgongos och soffhäng, enligt fejsbok, men varför känns det som att jag skolkar när jag är hemma med min son medan han återhämtar sig? Han har haft svårt att andas i flera dar, har inte ens fyllt två och jag vill inte pressa honom att gå på dagis förrän han orkar. Dessutom ska vi ha sommarlov nu. Han orkade gå ut en sväng, men det är skillnad med 9h på dagis.

Nej, nu står jag för det. Jag och min son tog oss en sväng på stan. För att vi kunde och ville.

Lunch på stans bästa restaurang, Korean house. Knut fick äta gratis. ”Jag tror inte att han äter så mycket” sa tjejen. Sen åt Knut flera kilo ris. Typ.

20140704-123705-45425363.jpg

20140704-123916-45556418.jpg

20140704-131120-47480259.jpg

Om en husvagn

Alltså, borde man ha en husvagn? Eller man och man, borde inte jag ha en husvagn? Som jag kan packa in alla mina pojkar i och åka till skogs med? Eller till en badstrand, stad eller by? Som vi kan ta med när vi åker bort eller husera gäster i när vi får besök? Eller som jag kan rymma till när jag behöver en stund för mig själv…

Jag är väldigt sugen och har fått ett erbjudande att köpa en finfin. Jag har bara några frågor.

1. Vem ska välja färg på de likadana träningsoverallerna?
2. Hur ska det gå med stämsången när Knut bara trycker sig på näsan med fingret och säger ”sssss tytt!” när jag sjunger?
3. Kan man få en kurs i backning med husvagn/relationsrådgivning på köpet?
4. Kommer mina barn att minnas semestrarna som rosenskimrande eller traumatiska?

Det ska va husvagn!