Category Archives: Småbarnsliv

Hur det är. På riktigt.

Ett par listor så här en sömnlös söndagsmorgon.

Fem fördelar att leva med mina barn just nu (utan inbördes ordning)

  1. Att kasta kläder i tvättkorgen är en baketmatch. Underbart.
  2. När man sover skavfötters kommer det mjuka och varma fötter som vill gosa.
  3. Varma kramar
  4. Att ALLT kan bli en lek.
  5. Roliga kommentarer, oväntade vändningar i samtalet och känslan att få svar på tal.

 

Likheter mellan mig och min mamma

  1. Vi ser likadana ut.
  2. Vi säger samma sak samtidigt.
  3. Vi tänker likadant.
  4. Vi vaknar på natten, har ont nånstans eller kan bara inte somna om på en stund.
  5. Vi nynnar hela tiden.

 

Jag ser fram emot/njuter just nu av

  1. Att övervåningen snart är klar
  2. Att vi får trevligt besök i helgen
  3. Att få gå en rolig utbildning på jobbet
  4. Att ljuset återvänder
  5. Att hinna somna om innan barnen vaknar.

 

Det är lite olika

Det är lite olika här i världen.

En del av oss ville sova hela natten. Andra vill ville vara vakna och hosta. Eller hosta sig pigga och sen vilja småprata, gå upp och umgås resten av natten.

En del av oss ville få undan i köket, andra ville gå sönder. (Skitdiskmaskin.)

En del av oss ville ringa tekniker, skrika och reklamera, andra ville ha trasig mikrofon. (Skitmobil.)

Somliga ville att andra sen skulle ringa upp som de lovat, men andra gjorde hellre annat. (Skittekniker.)

Somliga av oss ville städa. Andra ville förvandla huset till en djurpark.

 

Sen ville somliga av oss vila och då var sängen full med tvätt. Men det skiter somliga i och kryper ner ändå, under tvättberget.

Ja, det är lite olika här i världen…

Nu ville somliga ta med sig barnen och handla och äta hamburgare och lämna andra ensam hemma några timmar. Det gör att andra älskar dom väldigt mycket. (Älskade make!)

Så nu ska somliga kravla ur sängen och passa på att fixa några julklappshemlisar medan andra trängs på affären och tränar sitt tålamod.

Ja, olika var ordet. Och tur är nog det.

Livet på en dag.

Livet på en dag. Vissa dagar är liksom så. Man vaknar kl 06 av att sonen är törstig. Det visar sig att han har 39 graders feber efter 8 dagar i rad med 38 grader. Stoppar i honom medicin och när vi kommer till doktorn är han pigg och glad. Men har värden som visar lunginflammation. Just efter att jag tillfrisknat från lunginflammation. Som inte smittar?!? Ingen av oss har haft det tidigare. Vad är oddsen???

Efter doktorn blev det hamburgare, ett par ärenden och nåt ”jag ska bara springa in snabbt, jag lovar” och ut med en stor kasse. (Det pigga sjuka barnet kvar i bilen, lugn, ingen socanmälan behövs. Iallafall inte på grund av det.)

Eftermiddagen blev ett jonglernummer av att pyssla om, peppa för att klara att ta penicillinet som var så äckligt att han kräktes upp första dosen tillsammans med dagens hela matintag, och snickra. Ja, snickra. Mamma och jag snickrar en julklapp till Knut. Gissa om våra makar gärna vill vara med. ???? Det var hur roligt som helst och vi är supernöjda. Mycket återstår men vi kom en bra bit. Det blir jättebra! Han kommer att bli så glaaad!! Så nu står den gömd på vår snart byggda övervåning och jag har sågspån i håret och ett leende på läpparna. Just ja, vi måste komma ihåg att köpa dörrar, ringa golv-Ove och bestämma oss för tapeter eller målat i rummen. Och ja, jag vet att det är extremt korkat att snickra, såga och slipa innan lunginflammationen läkt ut helt men så ser mitt liv ut.
Och ja, vi fick i alla penicillindoserna med hjälp av godis, hejaramsor, pussar, kramar, belöningar i form av bokläsning fast det var för sent, avledningar, sylt, smoothie och fil. Imorgon går vi påt igen, tre doser. Tips mottages tacksamt.

Ja, appropå Knut, han ja. Han var med morfar. ”Jag hjälpte morfar att bygga ett hus till veden. De fick det ganska mysigt. Morfar byggde mest” förklarade han medan han gjorde akrobatkonster i kökssoffan under middagen. Han är frisk men speedad och strax under febergränsen. En som är trött, en speedad. Ingen av dem orkar riktigt. Som gjort för konflikter. ????

Sen har vi hunnit spela Uno, få i oss lördagsgodis, diska eftersom den sprillans nya diskmaskinen är trasig, göra brasa, tvätta lite, bygga en flexi-tracksbana runt halva vardagsrummet, spela tv-spel (inkl uppmuntrande ”bra mamma, jättebra för att vara första gången!” fast det är tionde gången man kör den där j***a banan), julpyntat lite mer och naturligtvis de vanliga slagsmålen för att nån dreglat ner nån annans tröja eller nån annan inte laddat ens platta medan man var borta. Och 5-års-niärdummamotmignu och jagtänkerinteätaförniärdummaidioter för att man säger att man älskar honom och vill bjuda på hans favoriträtt till middag. Ja, och så mysstunderna med en film på den laddade plattan och varsin hörlur och kind mot axel eller den där fantastiska spontankramen med de där små mjuka, varma armarna.

Sen så läsa boken ”Snipp och snopp” inklusive leta snoppen eller snippan som står på händerna, har solbrillor, kissar eller är snorig bland jäättemånga snoppar och snippor. Jätteroligt. Och sen söva barn. Den ena somnar på 10 sekunder och den andra tar tiiiiid. Gostid. Eller egen varaifred-tid när de somnar med sin far.

Och nu Så mycket bättre tillsammans med ännu mer lördagsgodis. Medan jag skriver ett blogginlägg i reklamerna. Medan nån snarkar därinne. Och julstjärnan lyser i fönstret. Liksom hela livet. Lite av det ena och det andra. En helt vanlig lördag. Här och nu. Full fart i lugn och ro.

Nu ska jag stjäla en kram av min make innan jag somnar. Ikväll är jag både helt påfylld och helt slut. Så enormt tacksam över hur bra jag har det. Och ledsen för min lillplutt som inte får vara frisk. Livet. ❤

dav

Mardömmar och framtidsplanering

Preciiiis när jag höll på att somna kom det in en 8-åring med mardrömmar. Ganska mysigt, han kommer inte så ofta längre. Även om det såklart var synd om honom. Mardrömmen var av kalibern att det inte räckte med kramar och mysprat utan det krävdes varm choklad och skorpa. Så det fixade jag. Och det hjälpte direkt. Han behövde inte ens smaka på det, han somnade på soffan bara av att det stod framför honom. Själv behövde jag dricka en stor kopp choklad och äta flera mackor. Tydligen.

Grabbarna har de senaste dagarna gjort mycket planer för framtiden. Axel ska såklart bo i Eskilstuna med sin älskade Tilda. ”Men jag då?” undrade Knut försiktigt. ”Jag vill ju inte bo själv!” Axel löste det enkelt. ”Du kan bo med Elsa!” ”Kommer ni och hälsar på oss då?” ”Självklart, vi kommer ofta!” ”Bra!”

Planerna har sedan broderats ut mer och mer. Axel som är familjens miljöhjälte ska inte ha nån bil. ”Då kan jag skjutsa dig!” tyckte Knut. ”Ska du ha bil då?” undrade morfar. ”Ja, jag och Elsa ska ha en bil.” sa Knut nöjt.

Vi får väl se om de håller i sina planer. Och om tjejerna håller med. Men gulliga är de iallafall.

Nu har jag inte hostat på flera minuter. Dags att passa på att somna! Godnatt!

Snurr i huvudet och sköna insikter

Nyss var jag så trött att jag bara gnällde och knappt orkade stå upp för att borsta tänderna. Nu sitter jag här och det är fullt ös i hjärnan. Vad ska vi ha för golv på övervåningen? Ska Knut få polisstationen i Lego eller Playmobil i julklapp? Var är de där kvittona jag fick av pappa? Betalade jag isolerfirman? Kakel eller våtrumsmatta i badrummet? Ska jag jobba 75, 80 eller 95%? Ska jag prova att lägga mig i sängen? Kan jag andas då? Är det kallt i källaren? Var är vetekudden? Kalk- och järnfilter till vattenbrunnen eller bara kalk? Var ska vi fira jul? Vilket rum ska vi tapetsera först? Kan man ha linoliumgolv i hallen och klickgolv i sovrummet? Eller linolium rakt igenom? Ska jag försöka åka hem imorgon? Orkar jag städa om jag gör det sakta? Är jag kissnödig? Tog jag penicillinet? Håller jag på att få bihåleinflammation och öroninflammation nu? Borde jag åka till vc och ta en sänka imorgon? Var är de där försvunna bankdosorna egentligen? Var passar en basketkorg? Hur ska vi fira Pers födelsedag? Vem är profilen på Stadsteatern som stängts av? Hur kommer #metoo att påverka människors vardag? Ska vi köpa julklappar till de vuxna i år? Hur går det för ”mina” ungdomar?

Jag blir snart tokig av att vara sjuk. Jag vill orka med igen. Vill hjälpa maken som får göra allt nu. Vill jobba. Vill snickra. Vill vill vill. Det är så mycket jag vill. Sova till exempel. Frågan är var. Ska jag sitta kvar i fåtöljen jag sovit i de senaste veckorna eller våga mig på sängen? Stora frågor.

Det märkliga när man ligger så här är att allt fungerar ändå. Visst är man saknad både här och där men allt det där som man tror att ingen annan gör, där man är oumbärlig, det liksom bara löser sig ändå. Jag såg en film Axels lärare lagt ut från gympan i skolan. Där stod Axel och dansade efter instruktioner, med gympakläder, gympaskorna som bara jag visste var de var, glad och trygg. Det är en skön känsla tycker jag. Jag kan bidra och är viktig men världen snurrar även utan mig. Tack vare min asgrymma make, förlåt för allt jag antytt att du inte kan, och mina fantastiska kollegor, ni är bäst!

Nu ska jag göra ett ryck. Toa, dricka vatten, kanske en banan och ett nytt försök att somna. Kanske har jag alla svaren imorgon. Eller så går det fint ändå. Godnatt!

Kusiner

Det är nåt med kusiner. Nåt rosenskimrande. Nåt band. Nåt som osar barndom. Det är ju min kusin liksom.

Jag hör ofta mig själv säga, sådär vid fikabordssammanhang, att ”min kusin” hit eller dit. Jag har flera kusiner som står mig nära i livet fast vi blivit vuxna.

Mamma och hennes syskon var på kusinträff i somras. Tanter och gubbar som inte träffats på många, många år. Och jag märkte på dem att träffen var viktig för dem. Det är nåt med kusiner…

Kanske handlar det om ursprung. Att våra kusiner, liksom våra syskon, är de enda som verkligen förstår var och vad vi kommer ifrån. Eller så är det helt enkelt dem man delat födelsedagskalas, sommarlov, mormors bullar och andra såna där rosa minnen med. Eller så är det magiskt. Ja, nåt är det.

Och jag ser på mina barn. Deras kusiner, och bonuskusiner, slår högst. De ÄLSKAR sina kusiner.

Axel la en arm om varje kusin ikväll när det var dags att planera sovplatser. ”Mormor och morfar kan sova där uppe. Vi, vi ligger i aktern.” sa han med den självklarhet som bara en storkusin kan komma med. (Det betyder skavfötters, för er som inte kan Axelska.) Nu blev det uppdelning storkillar nere med morfar/farfar och en MYCKET arg och besviken lillkille uppe med mormor/farmor. Det blev för trångt med fem personer i sängen. Men för treåringen är det OBEGRIPLIGT hur man kan skilja honom från hans bror och kusin. (Fast innerst inne vet han att det är farmor han behöver för att sova.)

Men mest synd är det om Knut som är hemma och avvaktar om han ska bli sjuk eller inte. Vi vill inte smittas. Men för att väga upp tid med kusiner krävdes både McDonalds, extra fredagsmys, egen tid med pappa och en öppning att få leka imorgon om det inte blir nånting av förkylningen.

 

 

Ganska nöjd ändå.

Här och nu

Lugn och ro. Här och nu. Ett andetag i taget. Så enkelt och så sjukt svårt! Men den här helgen har jag iallafall glimtvis fått till det. Som när jag skällde ut Per och gav honom all den där skiten som han inte förtjänade i det stora hela. Men just där och då. I nuet, eller dået, förtjänade han det. Och jag, hur ska jag uttrycka det, gick in i mig själv och bejakade min känsla och lät känslan uppfylla hela mig… och hela huset. Stackarn. Som tur var föll jag ur min tillfälliga mindfulness och tänkte lite mer på dåtid och framtid och insåg misstaget.

Skämt åsido, jag har fått till några guldglimtar också. Som att Knut lärde sig det där sista för att kunna cykla själv. Så att han och Axel kan gå ut och cykla ihop. Själva. Jag var där. Bara där. I stunden.

Och att Knut började det där han längtat efter, att ha en kompis i närheten att leka med. Han cyklade bort till sin kompis som om han aldrig gjort annat. Underbart.

Eller den lilla skogsturen igår med grabbarna. När de letade svamp som besatta, de som aldrig varit intresserade förut. Guld.

Eller att Per och jag lagade mat ihop, så att vi har några middagar klara i veckan och lite luncher till våra snickarpappor. Mysigt. Vi har inte haft lust att laga mat på evigheter.

På minussidan ligger att jag har asont under ena foten, misstänker hälsporre efter lite googlediagnostisering. Och att den där jäkla huvudvärken gått och kommit. Men på plussidan hamnar att jag hittat en akupunktör och inlett behandling så snart borde det vara ett minne blott.

Och min kusin. Hon hamnar alltid på plussidan. Att jag äntligen tog mig tid och ringde.

Jag hängde inte upp krokarna i badrummet. Eller bar in fler lådor i förrådet. Inte Per heller. Men det löser sig nog.

Nej, jag måste säga att helgen varit fin. Jag har ju hunnit med tända ljus och kostymfilm också. Och loppis. Livet är gott. Här och nu. (Fråga mig inte imorgon bitti, då önskar jag nog att jag gjort här och nu lite kortare.)

Godnatt!

Livet är nu.

De där små mjuka armarna om min hals. De är bland det bästa som finns. Ibland blir det väldans trångt, varmt och svårt att sova. Då kan jag muttra om att vi ska lära honom att sova i sin säng.

Han kom nyss. Jag fick en impuls att följa med tillbaka till hans säng. Men sen insåg jag att jag hoppades att han skulle protestera. Så nu ligger vi här. Småsnarkar och gosar. Älskade unge.

dav

Piratpolisen ute ur leken

Jag och Knut var hemma i fredags då förskolan var stängd. Jag såg framför mig en hel dag att packa upp, fixa och dona. Han såg samma dag som ett straff utan lekkompisar. Efter stora diskussioner om vi skulle åka till Eskilstuna, leta upp hans nya kompisar som jag inte lärt känna än och än mindre föräldrarna, eller ta hem Axel från skolan så landade vi i att vi skulle leka en stund. Han föreslog att vi skulle leka poliser. Jag slängde på mig en rosa peruk och en pirathatt, deklarerade att jag var en piratpolis och kände att nu jäklar bjuder jag till, nu är jag en rolig lekmorsa. Jag letade tjuvar och försökte verkligen att leka. Följa honom och allt det där kloka jag läst. Då tog han på sig sitt överseende leende. Lade huvudet på sned och sa: ”Mamma, vi kan leka nåt annat. Det här blev inte så bra.”

När vi en stund senare lekte leken ”mamma lägger leksaker i hinken som Knut hissar upp i sängen och ibland lägger hon i låtsasbajs” så fick jag beröm. ”Den här leken är du bra på mamma! Den kan du leka!”

Tack min son för det uppriktiga stödet. Jag lovar att byta nummer med ett antal föräldrar innan nästa planeringsdag. ????

Hård politik och mysigt hus

Igen. Åter igen vinner mobbarna. Jag blir så trött. Alltså det här med Anna Kinberg Batra. Jag ingår inte i hennes fanclub, jag tycker att hon varit både kall och hård. (Lite som moderaternas politik?) Men hon har blivit bättre. Börjat ge ett förtroende. Hon har självförtroende, tar plats och är inte  smidig, gullig eller på andra sätt kvinnlig, utan är i första hand politiker. Moderaterna har tappat både väljare och identitet under lång tid. Långt innan Batras tid. Men finns det en kvinna som man kan skylla på så gör man ju ofta det. Och driver bort henne från makten. Jag tycker faktiskt att det var tråkigt den här gången. Göran Persson var en gris, men fick ha positionen i många många år. Men Batra är kvinna och måste därför utstråla värme och mjukhet. Jag orkar inte. Låt folk vara folk och lyssna på vad de säger istället.

Intressant är att det är samma gubbar som drev igenom politiken att öppna upp mot SD och skärpa asyllagarna, som nu kritiserar Batra för detta och driver bort henne. Nästan som om det var uträknat. Jävla mobbare. Jag hittar inte bättre ord.

Men! Nu byter vi fokus! För idag har vi flyttat in i huset. ❤️ Vi ska strax sova första natten här. Vi trivs redan. Det är vårt hus. Mycket kvar att göra, men oj så härligt. Jag älskart. ❤️

Godnatt!