Category Archives: Vi i villa

Tåget har gått

Jaha. Klockan är 02:01 och jag har inte somnat än. Inte Per heller. Knut somnade äntligen för nån timme sen och snarkar gott bredvid mig. Men våra sömntåg har gått! Var så trött hela dagen, och nu är jag pigg. Typiskt.

Kan passa på att lämna en rapport.

Vi har det bra. Sommar, sol, bad och båtar. Kvällsmacka med egenfiskad nystekt strömming. Typ det godaste som finns.

Idag fick vi datum när vårt hus ska vara klart. 23/8. Om två månader. Som kommer att gå hur snabbt som helst. Spännande och skönt!

Fåglarna kvittrar utanför. Brukar de inte vara tysta den här tiden? Eller är det ljuset som håller dem vakna?

På temat funderingar har jag även

– Varför är mat så mycket godare på natten när vi mår bättre av att äta den på dagen?

– Varför är man bara sugen på skitmat när man är sjuk och borde längta efter vitaminer? Kroppen är ju så smart annars.

Det var det hela. Tror att en eftersläntrande sömnvagn är på väg. Bäst att hoppa på.

Godnatt!

Denna dagen ett liv

Just nu händer det så mycket på en gång att jag blir alldeles fylld och matt på en gång. Att gå sista gången uppför gången till dagis… Eftersom jag hade tre stora blommor i famnen och inte såg och var rätt känslomässig och sjunken i minnen glömde jag den stora stenen på stigen och ramlade pladask. Skrattade och svor högt i min ensamhet på gården. Blommorna klarade sig och jag fick gå in och kramas och gråta lite. Så har det fortsatt. Avslutningar och avsked till höger och vänster som avbryts av telefonsamtal från grävare som håller på med grunden till vårt hus. Framtid och dåtid i en mix och vi glömmer nutiden såsom att barnen behöver kläder till kalasen eller att vi behöver äta ibland.

10 år har vi bott här. I staden som sträcker armarna mot skyn, som Kent sjunger. Våra kanske mest omvälvande 10 år. Vi har gift oss, fått våra barn. Träffat fantastiska vänner, köpt och sålt vårt första hus. Fått våra första syskonbarn, gått igenom kriser, glädje, sorg. Arbetat och lärt oss. Utvecklats. Fått våra (nåja, Pers) första gråa hår, och våra första skrattrynkor. Livet.

Som vanligt sköljer en våg av tacksamhet över mig. Tack för att jag har haft det så bra!

Nu går resan vidare. Mot trygghet och äventyr i samma steg. Vi har ingen aning om vad vi gett oss in på, men är fast förvissade om att det kommer att bli bra.

Tack Eskilstuna! På återseende! (Så lätt blir ni inte av med oss!)

Saker som hänt sista veckan som jag knappt hunnit ta in:

– Utsikten från toaletten i stugan vi hyrt sista månaden – a.k.a. skogen. Fantastisk.

– Vi firade fem år som gifta igår.

– Urdraget batteri med tillhörande räddningsinsats på Ica Ekängens parkering igår.

– Hur många fina människor vi lämnar – aj i hjärtat!

– Att vårt hus kommer att stå på vår tomt om mindre än tre veckor.

– Att barnen faktiskt lämnar den enda hemstad de haft.

– Att barnen bjöd på kalas på studenthelgen och med kort varsel och 14 av 15 bjudna barns föräldrar får ihop det och dyker upp! Vilka kompisar!

– Osv osv osv. Det maler i huvudet. Vill ni mig något de närmaste dagarna så hittar ni mig i ett mörkt rum utan intryck. ????

”Vi kommer ju att få mobiler NÅN GÅNG och då kan vi ju ringa till varandra!”

Tack. Tack. Tack. Over and out.

Statusuppdatering:

  • Måndag morgon
  • Flytt på lördag/söndag
  • Många lådor packade, många återstår
  • Nya jobbet bjuder med mig på konferens onsdag-fredag. Sjukt roligt och sjukt dålig timing.
  • När ska vi städa???
  • Maken är denna gång optimistisk och jag pessimistisk
  • Kommer jag att hålla?
  • Axel fick feber igår. Vab idag. Tacksam för en dag till hemma att packa på, bekymrad över att inte hinna jobba.

Min hjärna just nu:

Ska jag koka gröt eller göra smoothie till frukost? Jag borde verkligen gå upp nu. Undra om jag hinner shoppa några kläder ikväll? Är det varmare i Halmstad än här? Ska jag packa ner kläderna i väskor redan nu (måndag) eller vänta till fredag då jag kommer hem och nog är trött? Jag måste komma ihåg brickan uppepå hyllan. Vad ska jag ha för skor på konferensen? Kan man städa tvättstugan idag eller behöver vi tvätta mer i veckan? Jag hade ont i örat inatt, hoppas att det inte gör ont att flyga på onsdag!

Ja, du fattar. Det myllrar av tankar och jag hinner inte ens komma fram till nåt innan nästa tanke avbryter den förra. Jag tror att det är bäst att kliva upp, äta frukost, göra en lista och sätta fart! Smoothie. Definitivt smoothie till frukost. Då går det åt en banan, vilket är bra då de snart blir gamla. Vad mer behöver ätas upp?

Åh, vad jag skulle vilja somna om en stund istället.

Baby goodbye

Jaha, så är den sista dagen av 2016 här. Jag sitter här och bloggar i mitt hus med öppen planlösning och dricker min morgonsmoothie som jag mixat vid köksön och njuter av att något SÅ NYTTIGT (med linfröolja, proteinpulver, linfrön, havregryn, havremjölk och frukt) också råkar vara gott. Strax intill sitter fyraåringen och streamar barnprogram från Viaplay från sin egen surfplatta till tv:n. (Eftersom vi mest streamar så har vi inget tv-abonnemang. Naturligtvis inget fast telefonabonnemang heller.) Han gruffar lite eftersom mixern låter och stör honom. Huset stinker av bacon som maken stekte för en stund sen. Öppen planlösning ja.

Vi håller på och ska bygga vårt eget hus. För det är ju lika billigt som att köpa ett gammalt märkligt nog. Och då vill man ju hellre ha nytt och få välja AAAAALLT själv. Fast husen ser likadana ut i slutändan ändå. Men det är ju VI som valt knopparna på skåpluckorna.

Jag förbereder kvällens nyårsfirande med vänner. Eftersom vi 2016 ÄNTLIGEN börjat tänka på djuren och miljön på nyårsafton så har jag köpt thailändska lyktor att skicka iväg istället för raketer som var obligatoriskt under min uppväxt. (Och man hade ju inte råd med de finaste utan det var mest fjuttar och ljud och så stod vi alla och sa ”ååååh” och ”aaaaah” och tittade avundsjukt på de STORA fyrverkerierna en bit bort.)

Huset värms upp av en luftvärmepump som tyvärr installerades innan man förstod sig på luftvärme så att den sitter uppe vid taket. Värme stiger och därför tar sig värmen inte riktigt ända ner till golvet. Men på loftet, som ju naturligtvis ingår i den öppna planlösningen, är det skitvarmt.

2016 har ett stort antal stora berömda personer gått bort. Freddie Wadling sörjer jag mest personligen. Märkligt är det att så många gått bort under samma år. Många tycker att 2016 varit ett skitår. Det är möjligt. Miljoner människor på flykt i Europa, framfart för främlingsfientliga åsikter och partier, tiggardiskussioner, en frustrerande jämställdhetsdebatt där jämställdheten verkar gå bakåt och USA:s märkligaste val i historien.

Jag kan ändå inte tänka på 2016 utan tacksamhet. Jag är så oerhört tacksam över så mycket i mitt liv. Min man. Mina barn. Mina föräldrar och syskon och övrig släkt. Att jag har världens roligaste jobb. Att vi är friska och att det går bra för mina barn på skola och förskola, att de trivs med sina liv. All hjälp jag fått under året från olika håll. Som Robbie Williams säger ”I am beautiful, I am powerful, I am free”.

Inatt låg jag och lyssnade på stormen som ven utanför. Den väckte barnen som kom in till oss. Så vi låg som makrillar alla fyra i vår 160 cm breda säng. Då funderade jag på vilket omtumlande år vi haft. Vi har fattat ett av de där stora besluten i livet. Att byta stad. Byta liv på ett sätt. Ge upp saker vi tycker om och komma ifrån saker vi inte tycker om. För att få något vi saknar. Och torktumlaren fortsätter under 2017 för att så småningom landa i drömmen, hoppas jag. Hittills är resan spännande och känns bra. Vi har tagit de första stegen. Sålt vårt hus och köpt en tomt. Beställt ett nytt hus. Kastat oss ut i ovissheten att inte veta var vi ska bo fram tills det nya huset är klart. Modigt säger vissa, puckat tänker andra. Vi får väl se. Än så länge allt väl.

Fyraåringen leker att han är en bebis. Hans nalle ska visst gå och sova. Per och Axel är och åker skridskor. Jag ska ta ett bad innan de kommer hem och det blir full fart igen. Ute är det gråväder. Jag undrar om det blåser för mycket för de där lyktorna ikväll. Och så läste jag att om de landar på en åker som odlar foder till korna så kan de dö. Det vill jag ju inte. Jag vet inte riktigt jag. Hur man än vänder sig har man ändan bak och stör naturen med vår livsstil. På ett sätt är allt som det alltid har varit. Precis som det ska vara kan nån tycka. Inte jag. Det är mycket jag vill förändra under 2017. Och förmodligen under resten av mitt liv. Såsom att ta hand om mig bättre och äta mat jag mår bra av, att prioritera miljön i min livsstil och välja mat och produkter som är bra, att röra på mig för att bli piggare, friskare och leva ett längre liv för min egen och mina barns skull, att älska mina valkar och celluliter eftersom de är en del av min fantastiska kropp som gör så mycket bra och klarar så mycket, att dansa mer, att skratta mer, att hitta ett förhållningssätt till svåra frågor som jag brottas med, att sova bättre på nätterna. Ja, för att nämna några. Livet är en utveckling. Låt den ta oss med in i 2017. Ett år jag både bävar inför med all ovisshet och alla avsked, och längtar till så pass att jag har svårt att bärga mig.

Gott Nytt År!!!

Vabbtastiskt

Ja, det här med vabb alltså. Med två friska barn som är på karens de där 48 timmarna efter magsjuka. Det är ju bara helt fantastiskt. De är liksom programmerade på ett visst sätt. Den utlösande faktorn måste vara klicket. När man låser badrumsdörren. Harmonisk lek tillsammans – klick – världskrig – klick – harmonisk lek – klick – slagsmål. Ja, ni fattar. Det är alldeles fantastiskt med all denna harmoniska lek! Det är ju så sorgligt att man vill grina att mina barn faktiskt leker så här fantastiskt varje dag men att jag inte är där. Alltså, de leker ju fantastiskt på morgnar och kvällar, men det där att ha tid att leka hela dan. Att vi inte måste äta eller gå iväg nånstans eller så. Det är underbart att se. Men det vore ju inte dumt att få gå på toa ibland.

Vid ett av dessa klick-situationer idag så bestämde jag mig innan jag låste upp för att gå ut och agera FN att jag inte skulle höja rösten. Jag skulle prata med dem, få dem att berätta hur de kände och tillsammans lösa konflikten. Så här gick det.

Knut: Axel säger att jag är en fegis! Det är jag inte alls!

Jag: Ok. Varför säger han så då?

Axel: Knut säger att jag är en pruttpruttis! Det är jag inte!!

Jag: Vänta lite nu. Axel, hur känns

Knut: PRUTTPRUTTIS!!!! Axel får inte säga att jag är fegis!!!

Jag: Vänta lite Knut, får jag prata lite? Axel, när Knut säger

Axel: FEGISUNGE!!!!

Jag: Vänta lite båda två.

Knut: PRUUUUUUTTIIIIISSSSPRRRUUUUTTTTIIIIIIISSSS!!!!

Axel: FEEEEGIIIIISSSSS!!!!

Jag: #%&?####censur”#%#&¤%”¤#&”¤/(#

Joråsåatteh.. Jag ska nog inte söka tjänst som diplomat eller generalsekreterare för FN. Och inte mina söner heller tror jag. Men det finns ju andra jobb. Rivningsarbetare, proffsboxare eller huligan till exempel. Ja. Men nu har jag ju klickat upp så de är åter i harmonisk lek. Vilket betyder att jag borde fortsätta packa. Men nu har jag packat allt som är lätt. Alltså, allt som är självklart att vi vill spara men inte behöver just nu, eller det vi kan vara utan nån vecka men vill ha med oss till det tillfälliga boendet. Två högar. Nu är det såna där svåra saker kvar. Som alla toarullegubbar. Spara eller kasta? Alla smålampor som stått i ett överskåp i många år, spara eller kasta eller skänka bort? Dataskärm utan dator? Sälja, skänka bort eller spara? Och hur packar man den? Väskor? Ja, ni fattar.

Nä, slut på gnället. Jag ska ta en kopp te och sen ska jag packa vita dukar, lampor, byta batteri i Axels flygplan och plocka ner gardinstänger. Tack och hej leverpastej.

Dåliga nerver

Det här med att sälja hus är inget för folk med svaga nerver! Kan det komma in lite bud nuuuu? Och kan morgondagens visning vara över snart?? 

Alltså, visningarna är kul! Vi säljer med Hemverket, en mäklartjänst för oss snålgrisar – nej jag menar oss som är tillräckligt socialt kompetenta för att själva lämna ut ett papper, be folk skriva på en lista och svara på eventuella frågor. Mäklaren är alltså inte med på visningarna utan man håller dem själv. Men å andra sidan kostar det sjukt mycket mindre än andra mäklare. 10 000 kr, fast pris oavsett vad huset blir sålt för. Blir det inte sålt kostar det 5000. Grym deal. En vanlig mäklare skulle ta typ 70 000 kr. Och så är det kul att hålla i visningarna! Det är ju vårt hus, som vi grejat, fixat och snickrat på – det är kul att berätta om det! Och flera har kommenterat det på visningarna, att det känns bra att prata direkt med oss istället för med mäklare. Att vi känns uppriktiga och ärliga. Och inte skriver om alla svar till nåt positivt. Haha, jag låter som en annons för Hemverket. Det som är baksidan är att en del som kommer och tittar gärna kritiserar saker. Vilket kräver en del tålamod, tålamod och fejkad trevlighet. Men på det stora hela är det kul. Vi får väl se hur själva försäljningsdelen blir. Men. Sjukt spännande!!! 

Hur många kommer på visning? Vilka kommer att buda? Vilka vill vi sälja till? 

Jag vill bara skruva fram tiden en aning och få det klart! Nuuuuu!!!! 

Övrigt i vårt liv har vi nu skolstart imorgon, en 4-årsdag på onsdag, en kär granntant som skadat höften och ligger på sjukhus och en begynnande förkylning i kroppen. Mycket på en gång alltså! 

Snark

Imorgon kväll är det husvisning. Jag jobbar hemma idag för att förvandla kaoset till ett perfekt visningshus. Eller iallafall förbättra utsikterna att få det sålt genom att tex gömma skitiga kalsonger och större dammråttor. Och jag röjer och fixar och städar. Men det går så olidligt sakta! Jag har ingen energi!! Jag vill bara antingen sova eller titta på serier och äta chips. Jag vet inte om det ät nåt post-semestertillstånd, sjukdom eller lathet men jag orkar inte! Jag brukar kunna pressa när det behövs, lägga i en växel till och allt det där. Men inte nu. Det GÅR inte. Jag tror på sjukdom. Jag har ju faktiskt sprickor i foten. Det tar väl energi från kroppen att läka? Det måste vara det. Eller kan det finnas tillfällig narkolepsi? Som är vanlig i augusti för föräldrar? Där semestern är LJUVLIG men definitivt ingen återhämtning? Nästa år ska jag sitta eller ligga ner hela semestern. Leva på vattenmelon och ev gå och bada om jag har lust. Inget mer. Maken och barnen får leka med varandra om de vill göra nåt roligt eller åka nånstans. Jag tänker vila. Så det så. Fast kanske bara en sväng till stugan, och Yran såklart. Och kanske en sväng till Stöde, och så Borensberg… Göteborg skulle vara roligt. Och kanske en minitur till nån ny plats? Sverige är ju så vackert!

Ja, ni ser mitt problem. Helt värdelös på att planera in återhämtning, jag har alldeles för mycket roligt jag vill göra! 

Nä, nu måste jag röja en byrå. Ska bara vila lite först. Undra om man kan städa med stängda ögon, liggande? Zzzzzz….

JulSTÖK


En helg i julstök. Vi är småförkylda och trötta och griniga. Mycket som jag (skrev vi först men ändrade mig????) vill göra: städa, tvätta, baka och feja ni vet. Per vill men kan inte sova då han hostar lungorna ur sig så fort han lägger sig. Han ser ut som en blandning av åskmoln och döende spöke. Ja, mancold helt enkelt. Övriga vill  1. Busa med pappa 2. Mysa med mig 3.Spela eller kolla film på plattan. Om de inte får något av ovanstående vill de 1.Bråka med varandra 2.Slåss 3.Båda ovanstående.

Ja, jag fattar att det gör det för att effektivt få vår uppmärksamhet när de inte får den positiva uppmärksamhet de söker. Men jag har inte fått ihop ekvationen än hur ett hus blir städat, maten lagad osv i kombination med den positiva uppmärksamhet de vill ha. Tips mottages tacksamt utom typen ”städa TILLSAMMANS med ditt barn” eller ”gör barnet DELAKTIGT i matlagningen”. Mina ungar ser igenom det direkt och tvärvägrar. De vill att JAG ska göra det DE vill. HELA TIDEN. De tycker att vi kan äta hämtmat, att pappa kan städa och att jag kan betala räkningar eller andra måsten när de sover, vilket de iofs tycker är överskattat. Jag har nått nya bottennivåer i mitt föräldraskap och bland annat hotat med att ställa in julen. Förlåt till barnen och mig själv.

Ja, där är vår helg ungefär. Per går ut med barnen en stund, jag städar, de kommer hem, Per behöver vila, jag löser konflikter en stund medan vi avverkar nödvändigheter som matintag och bajsning. Sen myser vi lite, bråkar mycket och börjar om. Idag fick jag dessutom för mig att vi skulle ha en skärmfri dag. Det var mysigt och underbart och alla var med på det. Men det finns kanske bättre dagar att välja såna fina experiment på. Svårast var det för föräldrarna som bröt mot det flera gånger. Men en bra början! Axel tyckte att vi ska ha varannan dag skärmfri, ingen dum tanke. Har inte presenterat den för Per än…

Bäst i helgen:

– Sjukt gott julgodis har producerats, både klassiskt och för mig dvs utan mjölk, mjöl och vanligt socker. Bäst blev snickersknäck, galet gott!

– Alex och Sigges ”Meningen med livet” på SVT och att de påminde mig om ”Oh Laura” som jag glömt att jag gillar.

– Jag har haft tid med båda barnen och insett igen att de är grymt smarta, nyfikna och kompetenta. Just idag Knut på pussel och Axel med ord och siffror.

– En mysig tur till affären med Axel. Det är mysigt att hänga med honom.

– Att försöka söva en underbart charmig Knut som inte vill sova. Skitjobbig och bedårande på samma gång. Han har mig runt sitt finger. ❤️

– Att min man varit en superhjälte i helgen och stått bakom mina projekt, bromsat lite här och gasat lite där. Samarbete i världsklass. OCH smort in hela familjens skor. ❤️????

– En lång kvällspromenad inkl omledning av vattenpölar, lekpark i mörkret och skogssmyg med ficklampa.

Sömnlös snurr

En sån där kväll. När jag har längtat efter att gå och lägga mig sen jag klev upp men ändå inte kan sova. Det snurrar helt galet mycket i huvudet. Några exempel på frön av tankar: 

– Varför finns det föräldrar som super sönder sina barns uppväxt? 

– Kommer det att bli ett 4:e världskrig?

– Vilka var de där 17 gubbarna som man hänvisar till så ofta? För 17 gubbar!!! Eller Attan i mattan? Eller För tusan? Himla istället för jävla? Himla ont, himla jobbigt, himla kallt – om det finns en himmel tror jag varken att det är jobbigt, ont eller kallt. Fattar ju motsatsen. Nån som har Fredrik Lindströms nummer? 

– Heter han Lindström eller   Lindqvist?

– Ska vi försöka knöla in en 90-säng till bredvid vår så att alla får plats i sängen, till och med jag?

– Hur ska vi göra i källarrummet, riva bort eller måla bilhandlarpanelen? Hinner vi innan jul eller ska jag lägga ner?

– Är det ondska eller godhet att döda den ondaste? Dvs kommer Snövit att bli ond om hon dödar drottningen i Once upon a time?

– Var är närmaste havsstrand från Eskilstuna? Jag behöver havet! 

– Halsen gör ont – nejnejnejnejnejnejnejnejnejnej! Jag vill inte! 

– Tänk om jag kan få Axel att sluta hosta med tankekraft? Han väcker Knut vid varje attack också. Heal. Aaaaaoooouuuuummmm…. 

– Ånej, vi har glömt Axels läxa i helgen. 

– Det luktar korv i barnens rum. Varför? 

– När ska vi träffa vem under julhelgen? 

Och så vidare och så vidare. 
För övrigt är jag tacksam över en mysig dag. Min makes 38:e födelsedag. Jag och ungarna åkte och badade och lät honom ha en lugn egen förmiddag. Det var jättemysigt att bada med dem! De var sams, glada, samarbetade och vi hade det underbart! (Ända till omklädningsrummet på slutet då Knut drog en rak höger så att Axel började störtblöda för att han inte fick leka med Axels badring utan hänvisades till sin EXAKT likadana. Men det var 15 sekunder av tre timmar – jag fokuserar bort det.) 

Sen har vi haft Axels goa bästis på besök, han är fin och de har så himla (!) roligt. Och så en mysig kväll på det. Och glad make som fått fin (och dyr) present! 

Mitt liv är så gott. Och många andras så tungt. Jag har ju och har haft mina tunga perioder jag med men i det stora hela är jag så otroligt lyckligt lottad. Ibland har jag svårt att förhålla mig till det. Men jag är tacksam. Oerhört tacksam. ????????

Jaha, då var bananen uppäten och den varma honungshavremjölken slut. Kanske även hjärnan en aning rensad. Dags att prova igen då. Wish me luck. ????

Jag ska måla hela världen lilla mamma

Alltså så typiskt mig. När jag ska måla så blir min personlighet liksom satt på sin spets. Det är som att min hjärna hittar på egna mönster. Jag har i helgen målat bland annat en grind och en garageport.
Färgen till grinden hade fått stå lite för länge i lite för dåliga temperaturer så den var tjock som gröt. Men det var den jag hade så jag kladdade på. Tills den tog slut och jag gick in i förrådet och hittade en färgburk till. Jättefin. Blank och klar, lätt att måla med. Bara att sandpappra den knottriga fula grinden när den torkat och köra finfärg uppepå. Den andra grindhalvan fick finfärg i båda lagren. Som iofs inte räckte till riktigt hela grinden, så jag tog de viktigaste delarna andra vändan. Min målarbror skulle gråta om han såg resultatet. Men jag är oproportionerligt nöjd.

Och när jag då målar grinden, var börjar jag? I ena änden? Nä. På den tredje pinnen. Tills jag kommer på hur puckat det är att börja på tredje pinnen och börjar om på första pinnen. Sen målar jag ganska strukturerat från den ena sidan till den andra OM det inte dyker upp nån jättetom fläck, nån särskilt intressant utbuktning eller om jag kommer på att det är smartare att börja uppepå istället, så kan man fånga upp dropparna som rinner direkt. Fast emellan måste man ju måla också, är det kanske bättre att börja där? Och är det egentligen bäst att börja på framsidan eller baksidan, uppe eller nere på pinnarna? Jag provar för att hitta det bästa systemet. Rätt var det är så är grinden färdig. Mitt i mina systembyten.

Färgen till garageporten är ett annat exempel. Jag går in på affären, kollar en färgkarta, ringer Per och frågar ”blågrått eller klarblått?”. Han säger blågrått och eftersom det är så jag också tänker så väljer jag en färg direkt. Den är väldigt lik en annan färg på ett annat färgprov som heter ”klarblått” men ser ändå lagom blågrå ut så jag kör. Hela proceduren tar ca 4 min. Så kommer jag hem, förarbetar dörren, orkar naturligtvis inte tvätta med målartvätt och vänta på att det ska torka utan hittar nån egen variant med en trasa, öppnar burken och HJÄLP!!!! Det är babyblått!!!! Vad göra, kan man ha babyblå garageportar? Ja, nu kör vi. I värsta fall får vi måla igen.

 

Hjääääääälp!!!! Babyblått???!!!!!

 
Uppepå, vilket knäppt ord. Är det ens ett ord? Eller bara talspråk? Ja, roligt är det iallafall.

Ja, garageportarna blev fina. De mörknade när de torkade och jag blir glad av färgen. Så det blir bra. Det är roligt att måla när det blir fint. Men sjukt tråkigt att förarbeta. Så jag fuskar lite med det. Men det blir bra ändå. Jag vet, det håller inte lika länge, men nästa ägare av det här huset kanske ändå inte vill ha blå garage. Eller en grind som är lite sned och har en märklig struktur på ena halvan. Hon får väl måla om. Hoppas att hon skrapar ordentligt.   

Jorå.

Jag måste till mitt försvar säga att jag tvättat grinden med målartvätt vid två tillfällen tidigare, men inte kommit till själva målningen. När nu tiden och impulsen fanns så var det bara att hänga med. (Eh, jag har har en känsla av att det här inte blev ”till mitt försvar” utan ytterligare bevis på min dåliga impulskontroll och bristande planeringsförmåga…)

Skrapan ja, den hittade vi just när vi målat klart. Men det gick fint att skrapa med grillskrapan med.

Jag hoppas att eventuella husköpare inte läser det här. Men huset är vårdat med kärlek inomhus. Där har andra än jag gjort det mesta. Dom som kan. Och har tålamod. Det är fint där med.