En lugn-och-ro-dag. Vi var alla lite sega efter gårdagens resa. Barnen ville leka med sina saker. Axel var glad att ha oss ifred tror jag. Det är ju roligt att vara på besök hos andra men det blir ju intensivt också. Skönt att bara vara idag. Jag fick en fantastisk present av min make, jag fick gå och lägga mig på förmiddagen och sova jäääättelänge! Jag hade tänkt en powernap men råkade somna om med tanken att de skulle väcka mig strax. Det var helt fantastiskt skönt. Guld och rosor i all ära men SÖMN!! Det är en present som heter duga det!

Sen åkte jag och Axel och handlade lite. Det var mysigt att vara bara vi två. Det tyckte han med, min största lilla morsgris. Det är dags för ett krafttag med maten igen för familjen. Jag känner mig kladdig inuti av all pommes frites och läsk och glass vi ätit. Och då har barnen ätit mer än mig. Det var skönt att få gå och plocka i ekologiska grönsaker i vagnen. Nu ska det bli ordning i de små (och stora) magarna.

Idag har mina tankar varit i branden i Salaskogarna. Jag skulle vilja hjälpa till men vet inte riktigt vad jag kan bidra med. Och uppslutningen verkar vara stor ändå. Det är häftigt tycker jag. Vilken fantastisk kraft människor kan skapa när något sånt här händer! När man läser kommentarerna på olika fb-upprop så är det nästan som om folk kämpar för att få hjälpa till. Den ena med mer resurser än den andra. Tänk om vi kunde hjälpas åt så här i livet i vanliga fall också!

Nej, innan jag drar igång med politiken på allvar ska jag skynda mig in i Isfolkets värld för lite ljudbok innan jag somnar. Det är mysigt det där, att alltid ha ett parallelluniversum att krypa in i en stund. En egen värld som bara väntar. Böcker är bra grejor.

Innan jag slutar måste jag bara dela med mig lite av gårdagen. En resa som började med att bakluckan inte funkade så vi fick fylla den proppfulla bilen från fel håll, fortsatte med ett stort antal mindre hinder varav flera av den äckliga karaktären (ska spara er detaljerna men ger fart åt fantasin med ledtrådarna bajsblöjor, störtflodsmens, äckliga offentliga toaletter och blöta golv). Det kändes som att vi aldrig skulle komma hem. Vi lessnade vid tvåtiden och stannade för middag i Enköping fem timmar senare för att då få texten i lyckokakorna:

Det hjälpte. Vi skrattade gott.
Godnatt!