Ja, så var det dags igen. För en dusch med fördomar rakt i ansiktet. En påminnelse jag behövde.

 Jag var på stan en sväng i eftermiddags, för att köpa sushi och en flaska vin. Per och jag är barnfria i helgen och en underbart kravlös tv-kväll hägrade. Iallafall, med sushipåse och vinpåse i hand skulle jag slinka in på rea på Hemtex medan jag väntade på Per. Utanför Hemtex stod en äldre man med sitt barnbarn och busade glatt med mamman som jobbade innanför skyltfönstret. Ett par i 60-årsåldern passerade just, de såg vänliga ut. Det var ganska mycket folk på stan. Och ni vet, i ett folkrus, särskilt utanför en entré står det ofta några personer som man undviker ögonkontakt med. I det här fallet ett par äldre män. Den ena, som nog var den jag omedvetet ville undvika, stod i en urblekt, för stor vinterjacka, orakad och med ett lite ofräscht intryck. Till utseendet att döma med ursprung från Mellanöstern. Jag sa nåt vänligt till morfarn som busade med pojken och var just på väg in. När en isfläck utanför ingången fick mig att ramla pladask. Rakt på sushipåsen! Och mobilen jag haft i handen flög långt iväg. Oj! Aj! Nej! Misosoppa överallt! Och telefonen! 

Kom då morfarn fram? Nej, han tittade bort. Likaså övriga på platsen, ett tiotal personer som nog inte kunnat undvika att höra och se mig ramla. Men fram kommer den orakade farbrorn, med en orolig blick. ”Chur gick det? Gick det brå?” frågade han vänligt med en mjuk hand på armen. Ingen annan sa nåt. Jo, en dam gjorde mig uppmärksam på att ”det läcker ur din påse!” med ett stort steg åt sidan. 

Jag gjorde mig inte illa, lite öm på höften men det gick bra. Men jag blev rädd. Tänk om jag, eller nån jag håller kär, ramlar och verkligen skadar sig. Då hoppas jag att en sån farbror finns i närheten. Även om han ser lite ofräsch ut. Jag trodde faktiskt inte riktigt på dem som säger att ingen bryr sig om nåt händer. Och så var det ju inte. Nån brydde sig. Men det var inte den jag trott som klev fram. 

Tack. Jag behövde påminnas. Igen. Döm inte. Tro inte att du vet. Tack.

Jag kan inte låta bli att tänka på den barmhärtiga samariern i Bibeln. Den skrevs för snart 2000 år sen men vi har fortfarande inte riktigt fattat. Iallafall inte jag. Jag behöver påminnas. Igen och igen. 

Sen gick jag tillbaka till Sushin och bad om en torr påse. Kom ut med några nya bitar, torr påse, nya tillbehör och ny misosoppa. De är bäst på Matsu Sushi i Eskilstuna. 

Nu ska jag njuta av att göra ingenting. Kanske ta ett (till) glas vin. Kanske ett avsnitt av min serie. Imorgon ska det provköras bilar så det står härliga till! Ha en trevlig helg gott folk!