Jag gjorde det! Jag klarade det! Jag gick och la mig och släckte lampan i tid!!! Äntligen! Även fast Axel hade rethosta och inte kunde somna så att kvällen gick åt till det. Och trots att Axel svettats så mycket i min säng att jag var tvungen att lägga mig åt fel håll för att inte drunkna. Men jag kom i säng! Så skönt!! 

Ljuvligt i alla de  23 sekunderna innan Knut vaknade och kom in. Gosig och mjuk kröp han ner och jag skulle just till att somna när han VERKLIGEN ville gå upp och fika. Han kan vara sjukt övertygande. Han var hungrig! Och jag kan inte neka nån som är hungrig mat. Så vi gick upp. Medan han knaprade i sig lite fika så passade jag på att röja klart i köket. Och rädda rosorna på bordet genom att koka ändarna och slänga dem i ett bad över natten. Mammas bästa knep. Funkar jämt på rosor! 

Iallafall, Knut åt klart och vi gick och la oss i hans säng eftersom vi har en pågående ”alla sover i sin säng-satsning” just nu. När han somnat och jag just skulle resa mig undrade han plötsligt klarvaken hur länge jag skulle ligga hos honom. ”Hela natten verkar det som” tänkte jag men sa att jag skulle ligga kvar tills han somnat. Vilket tog ytterligare en god stund. 

Eftersom jag haft ont i magen under kvällen ville jag sträcka ut mig innan jag somnade. Jag la mig till rätta på vardagsrumsgolvet och  blev omedelbart avbruten av en liten röst. Jag gick in till barnen, igen, och hittade en pigg och glad Knut. ”Mamma, var var ni nånstans? Jag vill ha kalas!” ”Inte nu älskling, det är natt”. ”Jo, jag VILL ha kalas!” ”Ja, men nu sover vi!” Efter ytterligare en stunds övertalning fick jag ett ”Ok då”. Snark. 

Tillbaka till golvet och sen in på toaletten. Väl där kommer de andra små men lite större fötterna, vansinnigt kissnödiga. Ja, bara att lämna plats. När det var avklarat gick han omedelbart in till min säng och somnade gott. Med hela sin 7-åriga längd och alla kilon. Nä, han fick ligga kvar. 

Jaha ja. Så nu ligger jag här, i överslafen på barnens våningssäng och hoppas att ingen hittar mig. Måste skynda att somna nu. Det där med att man måste skynda att älska är förresten skitsnack. Det är SOMNA som är det viktiga. Se bara hur bra det gick för Per. Somnade en minut före mig och fick en hel förnatt. Imorgon ska jag slå honom. Med minst det dubbla. Ha!

Godnatt!