Kanske är det min Pippi Långstrump-gen som älskar själva grejen att ingen ska bestämma när jag ska sova! Eller så är det livet som mamma, fru, kurator osv som kräver lite eget utrymme och ser till att jag får det. Eller så är jag bara puckad. Men nån gång då och då så går det nästan en hel natt utan att jag somnar.

Det bara går inte. Det pirrar i benen, jag är hungrig, kissnödig, varm, kall… Och pigg. En sån natt är det inatt. Och jag har fastnat i en förutsägbar och charmig sommarbok som jag tydligen inte kan släppa. Och ska jag ändå vara vaken så kan jag ju lika gärna läsa. 

Idag har semesterkänslan infunnit sig. Tredje dagen, när man hunnit gå igenom stadierna ”vi åker hem igen” ”jag vill bara vara ifred”, ”älskling vi glömde att uppfostra barnen” och ”vad såg jag i honom egentligen” så plötsligt skingras molnen. Alla byter humör. Vi skojar, tar en extra biltur fast vi passerat middagstid, låter barnen leka i trädgården i kallingar en stund till fast de borde somnat redan, vi kramas, bjuder på oss själva, är kära och är närvarande… Vi slappnar av. Njuter. Är med varandra. Så ljuvligt.

Alltså, man får välja fokus också. Det är FANTASTISKA ögonblick blandat med syskon som slåss, tjuvnyp, retstickor och allmänna motgångar. Varning! I-landsproblem coming up!  Som att spacklet tog slut lördag kväll – och byggmarknaden har söndagsstängt. Men det var iofs bra, då fick vi en påtvingad ledig dag från det obligatoriska fixandet. (Som jag iofs gillar men familjen gillar mer när jag är med dem istället…) Eller att jag blir så vansinnigt nyfiken på vem som kör här i lilla byn kl 3:37 på natten!? Var ska de? Vem är det? Vqrför fixar hen inte den gnisslande fläktremmen? Så många frågor!

Och blommorna! Varför är de vackraste den här tiden, när alla sover???

Åh! Nu blev jag trött! Äntligen! Ska skynda mig stt somna! Återkommer!