Axel kröp upp i mitt knä igår, ville prata. ”Mamma, varför ser det ut som att du ska få en bebis igen?” Jahaja. Något även min guddotter snällt påpekade häromdagen. Jag har även fått såna där nyfikna men lite mer välformulerade frågor från vuxna på sistone. Nej, det är ingen bebis. Putmagen is back. Det är den mest lojala vän jag har, kommer ständigt tillbaka trots att jag aldrig uppmuntrar den. Och jag tar upp striden. 5:2 here I come! Första dagen avklarad. Nu är jag trött, grinig, småhungrig och ska inte äta mer idag. Den här kvällen kan följas från första parkett med popcorn och dricka, den kommer nog att bli underhållande för utomstående. Stackars familj bara. Jag åker till affären och gömmer mig en stund tror jag.
Men jag gick en fantastisk promenad på lunchen! Det är en sjutusan till vacker stad jag jobbar i! Det måste bli en vana!
Åh, popcorn…