Det är en surkärring som har flyttat in. Ingen bjöd henne, hon bara stövlade in. Hon skäller och härjar på mina barn och min man. Hon säger att de är sura och otrevliga. Hon skulle bara höra hur HON låter! Hon anmärker på att det är stökigt och smutsigt. Men hallå liksom! Det är en småbarnsfamilj som bor här! Barn leker! Och de vuxna orkar inte alltid städa! Städa själv då, surkärring!

Hon deklarerade grinigt imorse att idag tänker hon inte svara när andra pratar otrevligt med henne. Moget liksom. Treåringen svarade oskyldigt ”men jag är inte arg. Jag är glad.”. 

Jag vet inte vad som gjort henne så grinig. Kanske är det för att hon är förkyld. Eller trött. Eller så vill hon ha en kram. Eller vara ifred. Hon kanske vill streama de senaste avsnitten av Poledark. Ingen kan ju bli arg av kostymdrama! 

Hjälper inte det så får hon flytta ner i källaren. För ingen orkar med henne längre. Allra minst hon själv.