Tänk tomteparaden på Kalle Anka på julafton när alla leksaker marscherar ner i säcken. Musiken, tempot. Håll den bilden. 

Jag på jobbet. Migränen som var på väg att klinga av tar ny fart. Jag skyndar hem och lägger mig. Ikväll ska vi vaccinera oss för tbe har vi bestämt. Inte glömma. Somnar som en sten. Ställer fram klockan som indikerar att det är dags att hämta sonen på fritids. Igen. Och igen. Bästisens mamma ringer – får jag ta med honom hem? JA TACK!! Andas ut och tar på ögonbindeln igen. Den andra sonen som är hos mormor och morfar längtar hem. Maken får möta upp ikväll. Medicinen är slut. Maken jobbar ju på sjukhuset, han får ordna. Maken kommer hem, hungrig som en varg. Micrar mat och ska dra iväg och plocka upp sonen hos bästisen. Bilen startar inte. Det var ju för att slippa sånt här vi köpte ny bil! Ingen gratis bärgare i försäkringen. Nä, vi får väl låna en bil och bogsera till verkstan, säger vi. Läser sen att man inte ska bogsera automatbilar. Bärga för 1200 spänn 500 meter till verkstan? Nej tack. Bästisens pappa lovar att köra hem sonen. Makens matlåda är skitäcklig, han petar lite i den. Jag äter fis-köttbullar på en macka. Maken fjärtar.

DÅ kommer teknikern som ska installera fiber i huset. Visst ja. 

Nu åker strax fästingbussen vidare. Kan nån vara snäll mot min tappre make medan jag blundar? 

Hur är läget undrar nån. Tja… Spännande? (Tomteskratt.)