Till Jakob eller Tobbe eller vems det nu är. Förlåt. Det var inte meningen att förstöra. Vi skulle bara fiska lite.

Alltså efter den lätt intensiva middagen, sådär som det kan bli med fyra grabbar som är lite överspelta och de vuxna vill få i lite mat, så ville de gå och fiska. Vi ba ”ja, bra ide’, då kan ju mormor få det lite lugnt och de kanske lugnar ner sig lite om vi går ut och gör nåt med dom”. Men så hittade vi bara två metspön eftersom någon av misstag råkade kasta Anders fiskelåda för några år sen och alla andra grejor verkar ha försvunnit eller gått sönder. Men ungarna var ju inställda på fiske så vi gick ändå ner.

Så maskade vi på och började. Många små fiskargubbar och bara två spön. Men så stod ju ett spö där i båthuset. Med krok och flöte på. Lite trasslig lina men det såg ut att funka. Och barnen ba ”men MAMMA! Man FÅR INTE låna saker utan att fråga!!!” och jag ba ”jag tror att det är Jakobs eller Tobbes och de är JÄTTESNÄLLA och jag tror SÄKERT att vi får låna spöet en stund”. Så vi maskade på. Och några minuter var allt supermysigt och helt harmoniskt, iallafall ögonblicksvis.

Barnen hittade ett litet pimpelspö och de ba ”men mamma HÄR är ju VÅRT SPÖ!” Jag kände inte alls igen det men jag ba ”jaja, kanske det, inte vet jag”.

Då fick Knut napp (läs fastnade i sjögräset) och det var TUNGT så han fick dra JÄTTEHÅRT, och då släppte fisken (lossnade sjögräset) och kroken bara FLÖG upp på taket till båthuset och fastnade. Ops! Men jag hämtade stegen till badtunnan och klättrade upp och tog loss kroken. Men under tiden så trasslade linan ihop sig totalt. De rastlösa barnen blev ännu mer rastlösa och jag fick inte upp trasslet och dom ba ”åh, men mamma asså” och  så bet jag av linan och satte kroken och flötet på pimpelspöet istället så att fiskandet kunde fortsätta.

Louie och farfar/morfar fick två små små fiskar men dem kastade vi i igen. Alltså fiskarna, inte farfar och Louie. Sen blev det trassel på deras spö.

Då gick tre av barnen och badade istället. Men jag och Axel var kvar. Det nafsade på Axels spö hela tiden så det var ju GALET SPÄNNANDE!

Tills Axel tröttnade och gick och badade han med. Så plötsligt satt jag där med ett pimpelspö under foten och ett metspö under benet och försökte trassla upp linan på ett tredje medan pappa passade de badande barnen vid badstranden.

Jag fick napp och blev alldeles till mig. Det var en mört. Axel kastade macka med den. Han påstår att den studsade tre gånger men jag såg ingen studs. Det var nog bara för att Louies abborre (eller harrborre som Louie säger) studsade till ett par gånger när Knut kastade den i sjön. Och som storebror och storkusin förväntas man ju vara bäst. På allt. Iallafall vill man ju vara det. Jag förklarade naturligtvis att till och med mörtar är ju djur som man ska visa respekt och inte kasta macka med.

Mörten åt upp den sista masken.

Sen blev barnen osams. Och jag lyckades inte få upp trasslet.

Jag rullade upp den fria linan på en skruv. Sen gick vi hem.

Så alltså förlåt. Jag lovar att köpa en ny lina imorgon och fråga nästa gång jag vill låna ett spö. Använd gärna pimpelspöet, om det nu är vårt. Alltså om det är ert så får ni ju såklart också använda det.

Tack för lånet.

På hemvägen mötte vi förresten en bil som bogserade en farbror på permobil. Det är bland det bisarraste jag sett. Så nu vet ni det också.