Idag har jag haft en surdag. En sån där när man nästan har träningsvärk mellan ögonbrynen. Kanske var det för att jag och Axel var så trötta imorse. Han ville vara ledig och sova och jag kände exakt likadant men var för vuxen för att göra det. Han sa argt att han aldrig mer vill gå på det där fula tråkdagiset och andra målande uttryck. Jag förklarade att jag också ville sova men att det inte gick idag. Han morrade vidare och efter en stund utbrast han ”men ÅÅÅÅHHHH!!! (eller kanske mera AAAAARRRRGGGGHHH!!) Mamma, jag kan inte ändra mitt liv till att jag vill gå på dagis!!!!” Frustation över att känslan av motstånd inte gick över!! Efter mina förslag (kanske det känns bättre med en kram/lite kläder/en bra låt) suckade han trött ”näe, det hjälper inte”. Underbara hjärtat. Han är bara fem men har redan koll på att man kan försöka styra sina tankar och sin inställning.

Det ordnade sig, vi kom på att om han fick ha sin nya fina klänning och pappas mössa så gick det. Och det var en ganska stolt och väldigt söt liten gubbe jag lämnade. Jag blev sen till jobbet, men ibland kan jag bara inte stressa barnen, ibland måste de få hinna i fas innan jag lämnar. Och den här veckan är Axels och min. Per och Knut är i stugan. Och Axel och jag saknar dem och njuter samtidigt. Men det är som att den här veckan är min och Axels paus. För att hinna komma i fas med oss själva. Då kunde jag inte ta fram min hårda sida.

Ikväll var vi på Friskis. Axel gillar barnpassningen där, och ännu mer att de stänger innan jag tränat klart och han får sitta bredvid mig och spela mobilspel. På vägen ut passerade vi tuggummiautomaterna och som vanligt hade jag ingen peng. Axel som förstått att man måste jobba för att få pengar sa bekymrat ”Men mamma, varför får du inga pengar? Imorgon när du går till jobbet måste du säga till din chef att du måste få en femkrona eller tiokrona innan du går hem.” Ja, kanske det vore ett bra system. Pengar i handen efter utfört arbete. Väldigt KBT-igt. Som förr i tiden. Varför lämnade vi det? Jag ska ta upp det med chefen.

Nu sover min lilla prinsessa i sin säng och jag ska strax krypa ner i min. Imorgon ska vi ta sovmorgon.