Barnfria. Alltså, vi älskar fortfarande våra barn mer än allt, men i helgen är vi barnfria. Barnfria! Tid för oss. Tid att hinna prata till punkt, tid att göra det vi vill. Jag har tjatat om den här helgen, längtat och när jag tänkt på den ostörda sömnen har jag nästan dreglat. 

Vad gör vi då? En hel ostörd lördag? Ja, jag började med att sova löjligt länge medan Per klippte äppelträden. Sen har vi gått en sväng på stan, gått och fikat, jobbat lite i trädgården, ätit och nu njuter vi med smågodis och Så mycket bättre. Eller alltså jag. Per ligger i sovrummet och lyssnar på hårdrock och surfar. Och jag ligger och ler. Precis så här brukar vi spendera våra lördagar. Fast med en miljon avbrott av olika karaktär. 

Innan vi fick barn pratade vi ofta om andra som hade barn. Om hur vi ville bli som föräldrar. Det mesta gick åt skogen såklart, man kan inte veta hur det är innan det är. Men det här är en sak vi var väldigt överens om. Vi ville att barnen skulle vara en del av vårt liv. Vi ville inte ändra hela vårt liv för barnen, även om man självklart anpassar livet. Och vi levde nog redan ett liv där barn passade in i det mesta. 

Den här helgen är som ett kvitto på det. Att nån del blev som vi tänkte.  När vi får välja helt fritt gör vi det vi brukar. Eftersom vi lever det liv vi vill ha. Och jag älskart. 

Men visst är det kul att gå på konsert ibland, gå på bio eller bo på hotell. Men den här helgen var det alldeles underbart att bara vara hemma. Men med betydligt mycket mer sömn. Tack för det. Och imorgon hämtar vi kottarna. De är väldigt välkomna hem. Till vår vardag.