En promenad till stan igår. Axel åkte kickbike, Knut vagn. Vi gick och Axel pratade på som vanligt. 

Så säger han ”mamma, allt som jag gillar, det kallar jag livet. Och att åka kickbike och prata med er, det är mitt bästa liv”. Underbara unge. Om han visste hur mycket jag håller med! 

På vägen så stannade vi flera gånger för att Axel ville njuta av solen. Han kan det där med att njuta av livet min lille prins. 

Lite senare förklarade han sin ordrikedom.  ”Allt som jag säger nu, det är första gången jag säger det. Det är därför jag pratar ganska mycket.” Jo tack, ganska. Ungefär oavbrutet all vaken tid. Han har så mycket klokt att säga. Vi andra får tänka istället. Men vi älskar hans prat. Också.

Att få sitta här, med en kopp te och skriva, medan vårt lånebarn för natten leker med bilar och väntar på att de andra sömntutorna ska vakna, se solen stiga över taken och känna lugnet. Det är mitt bästa liv.

Nu ska vi byta en bajsblöja. Det är inte mitt bästa liv, men det kommer med på köpet.