Fjäskstädning. Min svägerskas fantastiska term. Man fattar ju exakt vad hon menar! Som att jag idag sopade bort det värsta när vi skulle få fikagäster. Matspill under köksbordet och farfar dammråtta i hallen. Sen orkade jag inte så mycket mer. En ostruken duk på bordet som längtar efter olja, sen fick det vara bra.
Och vi hade jättetrevligt! Trots fläckarna på golvet, allt skit på fel plats och slarvigt krattad gräsmatta.

Jag vet egentligen inte riktigt varför det är viktigt att visa den där städade ytan. Alla vet att ingen har det så jämt, det är som en tyst överenskommelse, vi låtsas tillsammans att vi alltid har det fint hemma.

En gång hade jag ett gäng mammor här, när jag var föräldraledig. Då fjäskstädade jag halva dan innan de kom. Sen sa en av dem: ”Vad skönt det är att komma hem till nån som inte har superstädat”. Jora. Känn dig som hemma.

Jag har länge haft en självbild av att jag är en såndär som har fint hemma. Städat och ordning. Som att det bara är de andra som stökar ner, stör min ordning. Tyvärr har jag insett att det ser ungefär likadant ut när jag är ensam hemma. Lite mer ordning, men jag får plocka konstant för att hålla det så. Jag har fått omvärdera synen på mig själv rätt kraftigt.

Då vore det ju naturligt att jag kunde slappna av i röran, att den inte störde mig. Men så är det definitivt inte. Jag städar med ögonen hela tiden. ”Den där ska dit och den där ska bort.” Jag njuter verkligen när det är fint, nystädat och ordning. Skum kombo. Stökar ner fast jag gillar ordning.

Japp, så var det utrett.

Godnatt!